HFD beskattar sammanhängande aktietransaktioner som utdelning

Beskattning ska ske på grundval av rättshandlingarnas verkliga innebörd, oavsett den beteckning de åsattsDomstol, och en delägare ska därför utdelningsbeskattas när en sammanhängande serie aktietransaktioner för över upparbetade vinstmedel till hans helägda bolag samtidigt som ägarförhållandena lämnas oförändradeDomstol, enligt Högsta förvaltningsdomstolen. Genom domen i mål 7493-25 den 25 augusti 2026 fastställde domstolen ett förhandsbesked om det aktuella förfarandet.

Delägaren AA ägde kvalificerade andelar i 13 Tellus AB, som hade behållit vinster som inte rymdes inom aktieägarnas gränsbelopp. Han avsåg att först överlåta en del av sina aktier i 13 Tellus till sitt helägda Kallfjällets Investment AB utan ersättning, eller mot ersättning som understiger såväl aktiernas marknadsvärde som omkostnadsbelopp. Därefter skulle 13 Tellus lösa in aktierna till marknadsvärdet och återställa aktiekapitalet genom en fondemission utan att ägarförhållandena mellan delägarna förändrades.

Domstolen godtog att underprisöverlåtelsen, inlösen och fondemissionen var för sig inte skulle leda till beskattning av AA.Domstol Majoriteten bedömde ändå rättshandlingarnas sammantagna verkliga innebörd – en bedömning som kan avse inte bara en enstaka rättshandling utan också den sammantagna innebörden av flera, särskilt när de är beroende av varandra och har ett tidsmässigt sambandDomstol. De var direkt beroende av varandra, och inlösen och fondemissionen motverkade omgående den inledande överlåtelsen. När förfarandet avslutats skulle de tillfälliga dispositionerna vara upplösta och ägarförhållandena i 13 Tellus oförändrade.Domstol

Kvar stod den avsedda överföringen av likvida medel mellan bolagen.Domstol Majoriteten ansåg att AA därigenom hade förfogat över medlen på ett sätt som medförde utdelningsbeskattning.Domstol Att pengarna gick till hans bolag i stället för till honom personligen ändrade inte bedömningen.Domstol Bolagen hade inte heller det koncernförhållande som krävdes för koncernbidrag, och en vederlagsfri överföring av likvida medel kunde inte genomföras med stöd av de aktuella reglerna om underprisöverlåtelser mellan företag.

Ett justitieråd var skiljaktigt och ansåg att lagregleringen av de civilrättsligt giltiga transaktionerna skulle få genomslag. Majoritetens svar innebar att frågan om skatteflyktslagens tillämplighet förföll. Rådgivare som bedömer ett jämförbart förfarande behöver därför beakta både helhetsresultatet och varje transaktions skattemässiga behandling.

Domen tillämpar principen om verklig innebörd och behandlar inkomstskattelagen (1999:1229), särskilt 42 kap. 1 och 12 §§ samt underprisreglerna i 23 och 53 kap.