Utdelningsskattegap kräver full kredit på ägarnivå, fastslår domstolen

Spanien beskattar utdelningar till ett amerikanskt regulated investment company med 15 %Europa, medan utdelningar till ett hemmahörande kollektivt investeringsföretag belastas med bolagsskatt på 1 %Europa. Domstolen fastslår att denna tyngre börda är en restriktion för den fria rörligheten för kapitalEuropa, som principiellt är förbjuden enligt artikel 63 FEUFEuropa, och att ett bilateralt dubbelbeskattningsavtal endast neutraliserar den där hela satsskillnaden faktiskt är avdragsgill från skatten i hemviststatenEuropa.

Tvisten gäller Ishares Europe ETFEuropa, ett amerikanskt regulated investment company enligt Investment Company Act of 1940Europa. För utdelningar från aktier i spanska bolag som mottagits under beskattningsåren 2007 till 2010 tog Spanien ut skatt på icke hemmahörandes inkomster genom källskatt på 15 %Europa enligt artikel 10.2 b i konventionen mellan Amerikas förenta stater och Konungariket Spanien för undvikande av dubbelbeskattning, undertecknad i Madrid den 22 februari 1990. Ishares begärde återbetalning av skillnaden mellan innehållna 15 % och skattesatsen 1 % för utdelningar till hemmahörande enheter enligt artikel 28.5 i lagen om bolagsskatt, beräknad på bruttoutdelningsbeloppet. Audiencia Nacional beviljade återbetalningen med ränta; skattemyndigheten överklagade till Tribunal Supremo, som hänsköt neutraliseringsfrågan till Luxemburg.

Den tyngre spanska skattebördan består enbart därför att Spanien har utövat sin beskattningsjurisdiktion och är därmed en mindre förmånlig behandling av inkomster till en icke hemmahörande fondEuropa som kan avskräcka från gränsöverskridande investeringarEuropa. Denna slutsats står fast även om Ishares självt inte betalar amerikansk bolagsskatt på utdelningarnaEuropa och övervältrar skattebördan på sina andelsägare under skattetransparensordningenEuropa. Den spanska regeringens åberopande av Finanzamt für Großbetriebe håller inteEuropa av samma skäl: Den tolkningen var villkorad av att utdelningar till den icke hemmahörande enheten inte beskattades tyngre i utdelningsstaten än utdelningar till en hemmahörande fond.

När Spanien beskattar både hemmahörande och icke hemmahörande kollektiva investeringsföretags inkomster från ett hemmahörande bolag blir deras situationer jämförbaraEuropa, vilket den hänskjutande domstolen — som redan anser de två fondtyperna objektivt jämförbara — ska bekräftaEuropa.

Neutralisering genom ett dubbelbeskattningsavtal kräver att det belopp som motsvarar hela skillnaden mellan de två satserna i samtliga fall dras av i sin helhet från skatten i hemviststatenEuropa. För Ishares självt är denna möjlighet endast teoretiskEuropa: Enligt den amerikanska specialordningen beskattas inkomsten inte i dess namn utan hänförs till dess aktieägare eller andelsägareEuropa, till vilka bolaget överförde utdelningarna och den utländska skattekrediten. Spanien kan inte åberopa efterlevnad genom en konvention som motparten inte kan utnyttja, där fonden har valt en laglig, icke-missbrukande transparensordningEuropa — även om ett val av beskattning på enhetsnivå i princip skulle ha medgett fullt avdrag men skulle ha bundit hela dess inkomst, inte bara utdelningarna med spanskt ursprung.

Neutralisering kan alltjämt verka på andelsägarnas nivåEuropa. Konventionens artikel 24.2 a låter USA mot amerikansk inkomstskatt kreditera skatt som betalats i Spanien för en hemmahörandes räkning, så att konventionen kan ge andelsägarna möjlighet att utnyttja krediten för den spanska källskattenEuropa. Den hänskjutande domstolen måste kontrollera att de faktiskt kan detEuropa och att avdraget fullt ut täcker skillnaden mellan skattesatsen 15 % och skattesatsen 1 %Europa. Först då är restriktionen neutraliseradEuropa.

Rättslig grund i en enda avslutande mening: artikel 63 FEUFEuropa, tillämpad på den spanska källskatten på 15 % enligt artikel 10.2 b i dubbelbeskattningsavtalet mellan Spanien och USA och kreditmekanismen i avtalets artikel 24.2 a.