HFD behandlar leasing och enhetsskydd som en skattepliktig prestation

A Oy tillhandahåller leasingarrangemang för lös driftsutrustning. Bolaget köper utrustningen, säljer enheterna och de skattepliktiga leasingavtalen till en finansieringsbank, och kunden betalar den skattepliktiga månadshyran till banken. A Oy är som huvudregel skyldigt att köpa tillbaka enheterna till ett avtalat pris när hyresperioden löper ut, och en betydande del av omsättningen kommer från vidareförsäljning av återlämnad utrustning.

I de flesta avtal krävs att de hyrda enheterna är försäkrade under hyresperioden. Kunden kan ordna försäkringen själv eller välja A Oys enhetsskyddstjänst (laiteturvapalvelu), där A Oy åtar sig att täcka plötsliga och oförutsebara direkta enhetsskador orsakade av en yttre händelse enligt avtalade villkor. A Oy försäkrar själv enheterna via ett försäkringsbolag: bolaget är försäkringstagare och försäkrad, försäkringsbolaget har inget avtalsförhållande med slutkunden, och A Oy agerar inte som försäkringsagent, marknadsför inte försäkringsbolagets försäkring och röjer inte dess prissättning.

Kostnaderna för skyddet debiteras inte som sådana. Enligt avtalet mellan A Oy och försäkringsbolaget får A Oy inte ta ut premien av kunden som en separat post eller ange dess belopp på fakturan. I stället prissätter A Oy skyddet med marginal i leasinghyreskoefficienten, så att kunden betalar det som en del av månadshyran. A Oy får också ta ut en självriskandel av kunden. Vid skada anmäler kunden detta till A Oy, som meddelar kunden om händelsen omfattas av enhetsskyddet.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att användningen av enhetsskyddstjänsten rättsligt kan karakteriseras så att faransvaret i förhållandet mellan A Oy och dess kund till väsentliga delar förblir hos A Oy självtFinlex. I förhållandet mellan A Oy och dess kund förblir faransvaret (vaaranvastuu) till väsentliga delar hos A Oy självt: tjänsten är en fördelning av vaaranvastuu mellan leasegivare och leasetagare och inte en separat försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet, även om den för leasetagaren har motsvarande betydelse som att teckna en försäkring. Leasingtjänsten och enhetsskyddstjänsten bildar därför en enda skattepliktig prestationFinlex, och en uppdelning i delar vore konstlad.

Skillnaden mot EU-domstolens dom i BGŻ Leasing (C-224/11) är avgörande. Där tecknade leasegivaren försäkringen och debiterade kostnaderna oförändrade till leasetagaren, så att försäkringsprestationen nådde kunden oförändrad. Här saknar enhetsskyddets villkor samband med de försäkringsvillkor som A Oy avtalat med försäkringsbolaget, och försäkringskostnaderna faktureras inte som sådana utan bakas in i hyreskoefficienten. Domstolens resonemang, som bygger på antagandet om kostnader som debiteras som sådana, kan inte tillämpas när det belopp som debiteras leasetagaren överstiger det belopp som försäkringsgivaren debiterat leasegivaren.

Eftersom enhetsskyddstjänsten är en del av den skattepliktiga tjänsteförsäljningen hänför sig kostnaderna för reparation av en enhet som skadats under hyresperioden och för anskaffning av en ny ersättningsenhet direkt och omedelbart till skattepliktiga prestationer i den mening som avses i 102 § 1 mom. 1 punkten i mervärdesskattelagen (Arvonlisäverolaki)Finlex. A Oy får därför dra av den mervärdesskatt som ingår i dessa kostnaderFinlex. Att enheterna och de skattepliktiga leasingavtalen säljs till finansieringsbanken ändrar inte detta: kostnader som uppkommer först efter försäljningen hänförs ändå till enheternas skattepliktiga försäljningspris, så försäljningen påverkar inte avdragsrätten.

Rättslig grund: Arvonlisäverolaki (1501/1993) 1 § 1 mom. 1 punkten, 44 § 1 mom. och 102 §; rådets direktiv 2006/112/EG, artikel 135.1 a; EU-domstolens dom i mål C-224/11, BGŻ Leasing; jfr KHO 2000:20.