Odeklarerad reparationsinförsel är ingen import; återexport kan släcka skuld

Tribunalen slår fast att införsel av ett tredjelands transportmedel till unionen utan tullklarering inte är en momspliktig import när objektiva och verifierbara bevis visar att det aldrig var avsett för användning inom unionen och lämnade den igen utan faktisk användningEuropa. Reparations- och underhållsarbeten före återexporten räknas inte i sig som sådan användningEuropa, och reparationstjänsterna är separata transaktioner. En tullskuld till följd av den irreguljära införseln kan ändå upphöra efter återexporten när arbetet hade kunnat tillståndsprövas inom aktiv förädlingEuropa.

Målet gäller en ägare bosatt i Schweiz som körde en schweiziskregistrerad segelbåt på trailer in i Tyskland utan att anmäla den till tullenEuropa. Kontrollerad samma dag uppgav han att han var på väg till ett tyskt varv för arbete på utombordsmotorn. Tullkontoret påförde importtullar och importmoms. Han betalade tullarna, lät varvet se över centerbord, motor, bränslefiltrering och avgaskatalysator och återexporterade sedan båten till SchweizEuropa. Skattedomstolen upphävde beslutet och behandlade varje tull- och momsskuld som upphörd vid återexporten. Bundesfinanzhof ställde två frågor: om ett transportmedel ingår i unionens ekonomiska nätverk när endast en tjänst utförs på det, och om underhåll och reparation före exporten är användning enligt artikel 124.1 k i unionstullkodexen.

Om mervärdesskatt påminner tribunalen om att import enligt artikel 2.1 d och artikel 30 i mervärdesskattedirektivet, med beskattningsgrundande händelse enligt artiklarna 70 och 71, löper parallellt med tullarna: olaglig införsel skapar en presumtion att varorna ingått i det ekonomiska nätverket och kan konsumerasEuropa, eftersom konsumtion är den handling moms beskattar. Men överträdelsen ensam bevisar inte inträde i detta nätverkEuropa. Presumtionen motbevisas när importören med objektiva och verifierbara bevis visar att varorna varken var avsedda för konsumtion eller användning inom unionenEuropa. Transportmedel används, inte konsumeras, och faktisk användning betyder nyttjande i linje med deras särskilda funktion, särskilt transport av personer eller gods. Närvaro i unionen, förflyttning till reparationsplatsen på trailer utan segling och arbeten vars enda syfte är att göra båten sjöduglig är inte faktisk användningEuropa. Schweizisk hemvist och registrering, trailertransport, avsaknad av tyska kopplingar utöver varvet och återexport talar mot användning i unionen, vilket den hänskjutande domstolen ska pröva. Att reparationstjänster i sig kan vara skattepliktiga tillhandahållanden enligt artikel 2.1 c är oberoende av importmomsen och gör inte båtens införsel till en importEuropa.

Om tull uppkom skulden enligt artikel 79.1 a i förordning (EU) nr 952/2013 för brott mot anmälningsplikten i artikel 139.1Europa. Artikel 124.1 k, läst med skäl 38 och artikel 124.6, släcker en artikel 79-skuld utan bedrägeriförsök när varorna varken använts eller konsumerats och lämnat tullområdetEuropa. Använt betyder endast användning som i sig skulle motivera tullar. Arbeten som hade kunnat tillståndsprövas som aktiv förädling enligt artikel 256 är inte användning, även utan formellt tillståndEuropa; en saknad formalitet kan inte frånhända en för överträdelser skapad bestämmelse dess verkan. Den hänskjutande domstolen måste pröva om varvsarbetena föll inom aktiv förädling och om ägaren uppfyllde villkoren i artikel 211, inklusive retroaktivt tillstånd och för en person etablerad utanför unionen undantaget i enskilda fall i artikel 161 i delegerad förordning (EU) 2015/2446.

Rättslig grund är artiklarna 2.1 d, 30, 70 och 71 i rådets direktiv 2006/112/EG samt artiklarna 79, 124.1 k, 139, 211 och 256 i förordning (EU) nr 952/2013 med artikel 161 i delegerad förordning (EU) 2015/2446, på hänskjutande enligt artikel 267 FEUF.