Artikel 8 i förordning 2022/1854 inte till hinder för bulgarisk 5 %-avgift

Domstolen (nionde avdelningen) har fastställt att artikel 8 i förordning (UE) 2022/1854 inte utgör hinder för bulgarisk lagstiftning som ålägger elproducenter att betala en månatlig avgift på 5 % av sina intäkter från elförsäljningEuropa. I dom av den 22 oktober 2026 i mål C-327/25 VETS Svoge, meddelad efter begäran om förhandsavgörande från Varhoven administrativen sad, fastställer domstolen att avgiften, som tjänar till att finansiera ett offentligt organ med ansvar för finansiell stabilitet inom energisektorn och säkerheten i det nationella elnätet, FSESEuropa, består sida vid sida med det tak för marknadsintäkter som förordningen införEuropa. Bidraget är varken taket i artikel 6.1 eller en av krisåtgärderna i artikel 8.1Europa: dess syfte är främmande för det mål förordningen eftersträvarEuropa, och dess personella tillämpningsområde motsvarar på intet sätt de åtgärder som avses i artikel 8Europa, så att det helt faller utanför förordning 2022/1854:s tillämpningsområdeEuropa. Under alla omständigheter tillämpades förordningens artiklar 6–8 endast från den 1 december 2022 till den 30 juni 2023Europa, så att artikel 8 inte kan utgöra hinder för avgiften för perioder utanför detta tidsfönsterEuropa.

Samma svar avgör beräkningsunderlaget. Artikel 8, inbegripet villkoret om icke-diskriminering i artikel 8.2 a), utgör inte hinder för en nationell regel enligt vilken den månatliga avgiften på 5 % beräknas och tas ut på grundval av samtliga intäkter från elförsäljning på det nationella territorietEuropa. Medlemsstaterna är fortsatt kompetenta att ta ut obligatoriska avgifter för att finansiera offentliga organ som anförtrotts uppgifter i allmänhetens intresseEuropa, och ingenting tyder på att en sådan avgift skadar verkan av förordning 2022/1854 eller på annat sätt strider mot unionsrätten.

Tvisten gäller VETS Svoge EOOD, ägare av fem vattenkraftverk, som var skyldigt 86,828.39 BGN (about 44,395 euros) i 5 %-avgifter för januari och februari 2024. Bolaget hade beräknat 5 %-underlaget efter att ha dragit av de öronmärkta bidrag det hade betalat enligt övergångsbestämmelserna i 2022 års lag om finansernas tillämpning och i 2023 års finanslag. Genom beslut av den 22 april 2024 fastställde myndigheten bolagets totala skuld till 55,671.89 BGN (about 28,465 euros), bestående av 41,971.86 BGN (about 21,460 euros) i kapitalbelopp och 13,700.03 BGN (about 7,005 euros) i dröjsmålsränta för 1 augusti 2021 till 22 april 2024. Administrativen sad Sofia-grad avslog bolagets överklagande den 9 oktober 2024 med motiveringen att 5 %-avgiften och de öronmärkta bidragen tjänar olika syften enligt olika lagar och att ingen övergångsbestämmelse hade ändrat artikel 36f i Zakon za energetikata eller dess beräkningsmetod.

Återstoden av begäran föll på formaliteten. Den tredje frågan, som åberopade den europeiska klimatlagen, direktivet om förnybart och elmarknadsprisreglerna, förklarades avvisadEuropa: bortsett från allmänna påståenden om att avgiften motverkar produktion av förnybar el anförde den hänskjutande domstolen varken skäl eller något samband mellan dessa instrument och den nationella avgiftenEuropa. Den fjärde frågan rönte samma öde såvitt den stöddes på artikel 63 FEUFEuropa. Vad gäller stadgans artikel 17 förklarade sig domstolen obehörigEuropa: avgiften genomför inte unionsrätten i den mening som avses i stadgans artikel 51.1Europa, och stadgan ensam kan inte grunda behörighetEuropa.

Den rättsliga grunden är artikel 8 i förordning (UE) 2022/1854, artiklarna 2 och 4 i förordning (UE) 2021/1119 lästa tillsammans med artikel 191.2 FEUF, artikel 3 i direktiv (UE) 2018/2001, artiklarna 3 och 10 i förordning (UE) 2019/943 lästa tillsammans med artikel 5 i direktiv (UE) 2019/944, artikel 63 FEUF, stadgans artiklar 17 och 51.1 samt artikel 36f i Zakon za energetikata.