Undantagna inkomster är ingen dubbelbeskattning

Begreppet ”dubbelbeskattning” i artikel 2.1 c i direktivet om lösning av skattetvister omfattar inte det fallet att samma inkomst faller under två medlemsstaters skattesystem men är undantagen från skatt i den ena av dem.Europa Det är det svar som generaladvokat Laulhé Shaelou föreslår domstolen i sitt förslag till avgörande av den 22 oktober 2026 i mål C-497/25 (Maxima LT) efter hänskjutande från Administratīvā rajona tiesa (distriktsförvaltningsdomstolen, Lettland). När en medlemsstat har genomfört undantaget i artikel 16.7, som Lettland harEuropa, får den därför vägra tillträde till en rådgivande kommission i brist på dubbelbeskattningEuropa. På domstolens begäran behandlar förslaget till avgörande endast den andra av de tre hänskjutna frågorna; skyldigheten att inrätta kommissionen och räckvidden för prövningsutrymmet enligt artikel 16.7 förbehålls domstolen.

Tvisten gäller en nederländsk säljare, i vars ställe den litauiska sökanden UAB Maxima LT har inträtt, som den 20 maj 2020 sålde aktier i 13 lettiska bolag till SIA MAXIMA Latvija. Lettland beskattade vinsten som fast egendom: över 50 % av tillgångarna i 12 av bolagen bestod av lettiska fastigheter, vilket aktualiserar artikel 13.1 i det lettisk-nederländska avtalet från 1994. Nederländerna gjorde anspråk på beskattning av samma vinst som hemviststat för övrig egendom enligt artikel 13.4. Förfarandet för ömsesidig överenskommelse inleddes den 8 mars 2021 och misslyckades; den 11 mars 2024 meddelades att ingen överenskommelse hade nåtts. Även om vinsten ingick i säljarens resultaträkning för 2020, undantog Nederländerna den enligt sina villkor för ägarundantagEuropa, och begäran om en rådgivande kommission av den 22 april 2024 avslogs den 31 juli 2024 med hänvisning till detta undantag.

Generaladvokaten ansluter sig till alla regeringar som har yttrat sig samt till kommissionen. Enligt ordalydelsen kräver artikel 2.1 c ”imposition” från två eller flera medlemsstater av avtalsomfattade skatter på samma inkomst, ”when it gives rise to” en ytterligare skattebörda, ökade förpliktelser eller annullerade eller minskade användbara underskottEuropa. ”Imposition” betyder faktiskt uttagna skatter, inte blott hypotetiskt skyldigaEuropa, och de tre följderna betecknar den ekonomiska skada som överlappningen måste utlösa. Kommentaren till OECD:s modellavtal från 2017 och dess nya ingress mot icke-beskattning pekar i samma riktning. Vad gäller sammanhanget är artikel 16.7 den enda andra självständiga användningen av begreppet; dess funktion är att låta medlemsstaterna begränsa kommissionsstadiet till dubbelbeskattningsfall, medan förfarandet för ömsesidig överenskommelse förblir öppet för varje avtalstolkningsfråga. Att undantaget för undantagna inkomster i förslaget slopades vidgade mekanismens tillämpningsområde utan att omdefiniera dubbelbeskattning. Vad gäller målen skulle en vid tolkning visserligen tjäna rättssäkerheten, men det är den balans som lagstiftaren har utformat som är avgörande — brett överenskommelseförfarande, begränsbar kommission, hållbar inom fristerna.

Följer domstolen detta stängs dörren till den rådgivande kommissionen överallt där inkomsten undgår beskattning i en stat genom ett undantag — till exempel ett ägarundantag — i vart fall när medlemsstaten tillämpar artikel 16.7Europa — vilket Lettland gjorde genom artikel 132.5 i sin lag om skatter och avgifter. Förfarandet för ömsesidig överenskommelse förblir tillgängligt för själva avtalstolkningstvisten; rådgivare bör därför sikta på att vinna redan i det skedet i stället för att satsa på en kommission. Följ domstolens dom, som också kommer att avgöra de öppna första och tredje frågorna.

Den rättsliga grunden är artikel 2.1 c och artikel 16.7 i rådets direktiv (EU) 2017/1852 av den 10 oktober 2017 om mekanismer för lösning av skattetvister i Europeiska unionen, sådana de tolkas i det föreslagna svaret i mål C-497/25.