EU-domstol sätter ribban för sanktionsbrott i Jemen-betalningar

Domstolen har fastställt hur EU:s sanktionsrätt behandlar betalningar till icke-listade offentliga organ vars kontroll sanktionerade personer hävdarEuropa: betalning av en skiljedom till ett sådant organ kan vara indirekt tillgängliggörande av medelEuropa, men bara där de listade personerna faktiskt kan få pengarna — visat genom objektiva bevis för en tillräckligt betydande riskEuropa — och det finns ingen presumtion om kontroll ur konkurrerande anspråkEuropa. Femte avdelningens dom av den 15 oktober 2026 i mål C-842/24 (DNO Yemen mot Petrolin m.fl.) besvarar tre frågor från Frankrikes Cour de cassation om artikel 2.2 i förordning (EU) nr 1352/2014 om Jemen.

DNO, Petrolin, Moe och Dove hade produktionsdelningsavtal med Jemens oljeministerium och statsägda YOGC. Efter huthiernas övertagande av Sana'a 2014–2015 drog de sig tillbaka i januari 2015; en Paris-dom av den 15 juli 2019 förpliktade DNO, Petrolin och Moe att betala skadestånd till ministeriet och YOGC. Paris hovrätt avslog deras ogiltighetstalan den 5 oktober 2021 och krävde bevis för att mottagarna handlade för eller under listade personers kontroll med avsikt att gynna dem. Under tiden verkställde ministeriet i Oslo, och den 4 december 2023 betalade DNO nettobeloppet till ministeriet ensamt efter att YOGC hade överlåtit sina rättigheter. DNO och Petrolin överklagade med motiveringen att Paris hade snävat in det breda indirekta begreppet genom att kräva kontroll plus avsikt.

Domstolen slår fast att sådana betalningar kan vara indirekt tillgängliggörande även där listade personer bara hävdar kontroll vid sidan av den legitima regeringen utan att utöva denEuropa. ”Direkt eller indirekt” och ”ställda till förfogande” är breda anti-kringgåendebegreppEuropa som täcker verkställighet av domar som låter listade personer få dispositionsrättEuropa; kontroll-eller-instruktion och vidarebefordringsförmåga är relevanta men inte nödvändiga omständigheterEuropa. Parallell huthistyrning i Sana'a, hävdad kontroll över mottagarna och konkurrerande betalningskrav efter domen betyder att omdirigering inte kan uteslutas — den nationella rätten måste verifieraEuropa.

Men en blott hypotetisk risk räcker inteEuropa. Förbudet träffar bara där objektiva materiella bevis visar en tillräckligt betydande sannolikhet, bedömd under alla omständigheter — inklusive hämmande faktorer som den legitima regeringens anti-omdirigeringsåtgärderEuropa. Ett antagande ur Jemens osäkra politik eller bara konkurrerande kontrollanspråk vore oproportionerligtEuropa: det kunde träffa många icke-anslutna offentliga enheter, skada den legitima regeringen som deläger domen och tjäna huthipropaganda.

Kontroll presumeras heller inte ur konkurrerande anspråk. Den nationella rätten måste bedöma en tillräckligt specifik, precis och samstämmig uppsättning indicier utan allmänna presumtionerEuropa. Ogiltighetskäromålets sökande måste visa en vid första anblicken icke-obetydlig sannolikhet genom specifika, precisa och samstämmiga indicierEuropa — mottagarna behöver inte bevisa ett negativEuropa — men när den tröskeln är nådd är det mottagarna som ska lägga fram bevis som utesluter riskenEuropa; rätten kan förelägga utredningsåtgärder, konsultera FN/EU-material eller fråga myndigheterEuropa. Den legitima regeringens uteblivna samarbete med listade personer är relevant men inte tillräckligt ensamtEuropa: regeringen och enheten måste visa konkreta åtgärder som faktiskt kan förhindra omdirigeringEuropa. Rättslig grund: artikel 2.2 i förordning (EU) nr 1352/2014, ändrad genom förordning (EU) 2021/397.