European UnionEUR-Lex
Leverantörer på båda sidorna tillhandahåller autogiro, slår domstolen fast
Domstolen: leverantörerna på båda sidorna tillhandahåller autogiro, även vid vidarebefordran till konton med begränsad åtkomst; inlösen och initiering förföll.
By Taxxa AI OyPublished 19 November 2026
Financial Sector & MarketsLegal & Corporate
Industry: Finansiella tjänster utom försäkring och pensionsfondsverksamhet
Den 19 november 2026 slog domstolen (första avdelningen) fast att både betalningsmottagarens betaltjänstleverantör och betalarens leverantör tillhandahåller autogirotjänsten när en autogirering utförsEuropa
Europa, i mål C-274/25. En leverantör på mottagarsidan som endast vidarebefordrar autogirouppdrag och samlar in medlen på konton med begränsad funktionalitet tillhandahåller ändå en autogirotjänst.
Europa Subsidiära frågor om klassificering som inlösen eller som betalningsinitieringstjänst krävde därför inget svar.
Europa
Begäran från Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas härrör från ett återkallat tillstånd. Alternative Payments UAB, med tillstånd från Lietuvos bankas den 16 september 2014 för utgivning eller inlösen av betalningsmedel samt för penningöverföringar, anslöt sig 2017 till SEPA CENTROlink-systemet. Den 26 augusti 2022 återkallade Litauens bank tillståndet efter att bland andra överträdelser ha funnit tillhandahållande av autogirering utan tillståndstäckning. Vilniaus apygardos administracinis teismas ogillade bolagets talan den 14 september 2023, och bolaget överklagade.
Alternative Payments kunder är handlare som driver in betalning från sina köpare. Köparen samtycker till att handlaren debiterar köparens konto, handlaren initierar debiteringen och Alternative Payments skickar uppdragen in i SEPA-autogirosystemet via CENTROlink. Köparens konto debiteras av köparens egen leverantör. Medlen hamnar på kundkonton i Alternative Payments system som kunderna inte har tillgång till och från vilka de inte kan betala; bolaget för sedan vidare pengarna till konton som kunderna har hos andra leverantörer.
På den första frågan läser domstolen definitionerna tillsammans: artikel 2.2 i förordning (EU) nr 260/2012 och artikel 4.23 i direktiv (EU) 2015/2366 definierar en autogirering som debitering av betalarens konto på betalningsmottagarens initiativ med betalarens samtyckeEuropa
Europa, som enligt direktivet kan ges till mottagaren, dennes leverantör eller betalarens leverantör
Europa. Utförandet involverar fyra parter, varvid mottagarens leverantör vidarebefordrar uppdraget och samlar in de debiterade medlen medan betalarens leverantör debiterar kontot, utan hierarki mellan dessa steg. Sammanhanget bekräftar det: artiklarna 81.3 och 83.3 i direktiv 2015/2366 ålägger mottagarens leverantör egna skyldigheter att se till att mottagaren får hela beloppet och att vidarebefordra uppdraget i tid för avveckling på förfallodagen. Mandatdefinitionen i artikel 2.21 i förordning nr 260/2012 beskriver likaså en transaktion som utförs från båda sidorna. Att betrakta båda leverantörerna som tillhandahållare undviker att splittra tjänsten och tjänar målen att täppa till luckor och tillämpa regelverket enhetligt.
På den andra frågan saknar det betydelse att endast betalarens leverantör utför själva debiteringenEuropa
Europa, inom en nödvändigtvis gemensam transaktion
Europa, och insamling är uttryckligen en del av en autogirering enligt artikel 2.20 i förordning nr 260/2012
Europa. Kontona med begränsad funktionalitet saknar likaså betydelse
Europa: Definitionerna ställer inga krav på kontoegenskaper utöver innehav av ett betalkonto som används för att utföra transaktioner
Europa, och insamlingskontona här var identifierade med IBAN och tog emot betalningar som behandlats genom ett centralbanksförvaltat system.
Att vidarebefordra autogirouppdrag placerar därför en leverantör på mottagarsidan under punkterna 3 a och 4 a i bilaga I till direktiv 2015/2366Europa – den klassificering det gällde där ett tillstånd som endast omfattade utgivning eller inlösen och penningöverföringar återkallades
Europa –, och insamlingskonton med begränsad åtkomst ändrar inte analysen
Europa. Hur återkallelsen faller ut i sak är nu upp till den litauiska domstolen
Europa, som också beslutar om kostnaderna.
Rättslig grund: Artikel 2.2 i förordning (EU) nr 260/2012 och artikel 4.23 i direktiv (EU) 2015/2366 samt punkterna 3 a och 4 a i bilaga I till samma direktiv.
Mottagarsidans tillhandahållare som vidarebefordrar autogirouppdrag bör kontrollera att deras tillstånd omfattar utförande av autogireringar, eftersom insamlingskonton med begränsad funktionalitet inte tar verksamheten utanför autogiroklassificeringen.