EU-domstolen vidgar missbruksnätet i NEO GROUP

EU-domstolen har stängt de viktigaste flyktvägarna från moder-dotterbolagsdirektivets missbruksregel: ett verkligt verksamt moderbolag kan ändå förlora undantaget från källskatt på utdelning som ett led i en icke-äkta kedjaEuropa, motsvarande belopp och utdragna överföringar räknas som indicier, utländska led och utländska förmånstagare skyddar inte uppläggetEuropa och utbetalaren behöver inte ha känt till missbruket. I sin dom den 15 oktober 2026Europa i Case C-203/25Europa (NEO GROUPEuropa) besvarade fjärde avdelningenEuropa sex frågor från Mokestinių ginčų komisija prie Lietuvos Respublikos Vyriausybės (skattetvistnämnden under Litauens regering).

Det litauiska bolaget NEO GROUP betalade 15 miljoner euro i utdelning under 2016–2017 till sitt cypriotiska moderbolag Retal Industries, som ägde 100 procent och som också fick 13,5 miljoner euro från ett annat litauiskt dotterbolag; ingen källskatt togs ut med stöd av undantaget vid tio procents innehav. Skattemyndigheten fann en vidare kedja: beliziska Clendon Holdings sålde Retal till nybildade cypriotiska PPH Polymer Products för 310,4 miljoner euro med uppskjuten betalning till 2027, skulden överläts till PG – den fysiska person som ytterst stod bakom Clendon och PPH – och PG tog ut stora belopp från PPH, finansierade med de litauiska utdelningarna, i form av lån och överlåtelser som släckte PPH:s skuld till honom. Myndigheten påförde NEO 2,25 miljoner euro plus ränta och sanktionsavgift med stöd av den litauiska missbruksbestämmelsen som genomför Article 1(2) and Article 1(3) of Directive 2011/96/EU.

För det första kan undantaget vägras trots att Retal bedriver verklig ekonomisk verksamhetEuropa och inte är ett genomförandeledEuropaEuropa. Efter Nordcurrent-domen (Case C-228/24) gäller missbruksregeln generellt för varje icke-äkta arrangemang som bedöms utifrån alla relevanta omständigheterEuropa – ett genomförandeled är bara ett exempelEuropa (T Danmark, Cases C-116/16 and C-117/16) – så att bara se till moderbolagets verksamhet utan aktieförsäljningen, lånen och skuldöverlåtelserna skulle omintetgöra den helhetsbedömning som krävsEuropa. Att bolaget är verklig ägare (beneficial owner) enligt skatteavtalet mellan Litauen och Cypern ändrar inte dettaEuropa: avtal kan inte ge resultat som strider mot unionsrätten, och avtalet självt undantar missbruksfall från nollskattesatsen.

För det andra är två faktiska mönster relevanta indicier utan att skapa presumtionerEuropa: belopp som förs vidare i kedjan och som liknar eller motsvarar utdelningarnaEuropa samt överföringar som sprids kontinuerligt över tid i stället för att ske omedelbart efter mottagandetEuropa. Ett utdraget arrangemang strider inte mindre mot direktivets syfte än ett engångsupplägg, och myndigheterna måste granska hela perioden, inklusive omstruktureringar inom koncernen och lånetransaktioner.

För det tredje är analysen till sin natur gränsöverskridande: transaktioner utanför dotterbolagets stat, före eller efter utdelningen, måste ingåEuropa, och skattefördelen kan uppkomma i vilket led som helst – här hos PG på CypernEuropa – eftersom Litauen annars aldrig skulle kunna motverka arrangemang som slussar dess utdelningar utomlands. Detta är proportionerligt: det träffar endast missbruksarrangemang och inskränker inte etableringsfriheten eller friheten för kapitalrörelser när de åberopas för missbruksändamålEuropa.

För det fjärde krävs ingen kännedom hos utbetalarenEuropa. Missbruk förutsätter ett objektivt kringgående samt ett subjektivt uppsåt att artificiellt uppnå fördelenEuropa, men det uppsåtet behöver bara visas hos minst en deltagare i kedjan eller hos den gynnade fysiska personenEuropa – här PG – inte hos det utdelande dotterbolaget, som bara kan verkställa sitt moderbolags beslutEuropa; motsatsen skulle urholka regeln.

Rättslig grund: Directive 2011/96/EU, Article 1(2), Article 1(3), Article 1(4), Article 3(1) and Article 5; domstolens dom (fjärde avdelningen) den 15 oktober 2026 i Case C-203/25; domarna den 26 februari 2019 i Cases C-116/16 and C-117/16 och den 3 april 2025 i Case C-228/24.