Delägarlåneförluster: ny Vero-linje för avdrag och samförsäljning

Fysiska personer och dödsbon som har lånat ut till ett bolag möter ett omskrivet regelverk för vad ett förlorat eller sålt lån är värt i beskattningen. Skatteförvaltningen (Vero) har förnyat sin anvisning Pääomalainojen ja muiden yhtiölle annettujen lainojen luovutukset ja menetykset tuloverotuksessa på båda språkenVero, och förnyelsen begränsar anvisningens tillämpningsområde till fysiska personer och dödsbon som beskattas enligt TuloverolakiVero, samlar principerna i början av anvisningen och lägger till nya räkneexempel.

En kapitallånefordran enligt 12 kap. i Osakeyhtiölaki eller Osuuskuntalaki utgör egendom i den mening som avses i 50 § 1 mom. i TuloverolakiVero, liksom varje annan lånefordran som vilar på ett äkta skuldförhållandeVero. En onerös överlåtelse av en sådan fordran faller därför under reglerna om överlåtelsevinst och överlåtelseförlustVero: vinsten eller förlusten är överlåtelsepriset minus fordrans anskaffningsutgift och försäljningskostnaderVero. För att förlusten ska vara avdragsgill måste det vederlag som används motsvara fordrans gängse värde vid överlåtelsetidpunktenVero, vilket beror på gäldenärens ekonomi, betalningsförmåga, säkerheter och andra värdepåverkande omständigheter. Vid överlåtelser mellan närstående måste den skattskyldige vid behov lägga fram en tillförlitlig utredning om detta gängse värde; ett nominellt pris i förhållande till det återstående kapitalet kan leda till att förlusten omprövas och väcka gåvoskatt- eller skatteflyktsfrågor.

När en delägare överlåter aktier och den hänförliga kapitallånefordran till samma köpare i samma arrangemang behandlas de två i beskattningen som en helhetVero: lånebeloppet läggs till aktiernas anskaffningsutgiftVero och ingen separat vinst eller förlust beräknas på lånetVero. Samma helhetslogik tillämpas när kapitallånet går förlorat på grund av bolagets konkurs eller i en därmed jämförbar situationVero, varvid lånebeloppet fogas till aktiernas anskaffningsutgift i stället för en separat förlustVero. Avgörande är att den sammanlagda beräkningen måste använda faktiska utgifter i båda ledenVero: den skattskyldige kan inte tillämpa presumtionsanskaffningsutgiften på aktieöverlåtelsen och dessutom dra av lånets faktiska anskaffningsutgift från det sammanlagda prisetVero.

Ett vanligt lån som inte är ett kapitallån enligt 12 kap. behandlas aldrig som en tilläggsinvestering som delägaren gjort i bolagetVero och läggs aldrig till aktiernas anskaffningsutgift, inte ens vid en gemensam överlåtelse eller en konkursVero. Dess onerösa överlåtelse beräknas separat från en eventuell aktieöverlåtelseVero. Dess slutliga förlust är inte heller en överlåtelseförlustVero, eftersom en lånefordran inte är ett värdepapper, och den är i allmänhet inte alls avdragsgillVero. Avdrag som inkomstförvärvskostnad för kapitalinkomster enligt 54 § 1 mom. i Tuloverolaki är möjligt endast under omständigheter jämförbara med HFD 2014:21 och HFD 2024:28Vero, bedömt från fall till fall med vikt på om den skattskyldiges låneverksamhet kan anses omfattande och aktiv i den mening som avses i HFD 2014:21Vero. I HFD 2024:28 var en nedskärning med 30 procent av en lånefordran grundad på ett vanligt skuldebrev enligt ett fastställt saneringsprogram varken en avdragsgill utgift eller en överlåtelseförlustVeroVero, eftersom låneverksamheten inte var omfattande och aktiv.

En lånefordran som överlåts utan vederlag ger ingen avdragsgill överlåtelseförlust allsVero enligt HFD 2020:145. Anvisningens räkneexempel sätter siffror på mekaniken, bland annat ger försäljning av ett lån på 100 000 euro för 60 000 euro en förlust på 40 000 euro, och försäljning av ett lån på 100 000 euro för en euro till en närstående part kräver bevis för att en euro var det gängse värdet.

Den återutgivna anvisningen är uppdaterad 29.10.2026Vero och undertecknad av ledande skatteexperterna Tero Määttä och Matti Matinen. De tidigare rättsfallsreferaten och den bolagsrättsliga genomgången har tagits bort och ersatts med hänvisningar.