EU:s ömsesidiga pensionsförsäkrare får dra av reserver från finska dividender

Ett ömsesidigt arbetspensionsförsäkringsbolag från en annan EU-stat får dra av överföringar till ersättnings- och premiereserver från det sammanlagda beloppet av finska dividender som hänför sig till pensionsförsäkringsverksamhetenVero. Mätt i medel hänförde sig 97 procent av sökandens verksamhet till pensionsförsäkringsverksamhet, och bolaget placerade sina medel som en helhet, så dess inkomst från Finland hänförde sig inte direkt till någon enskild produkt. Sökanden erbjöd kollektivavtalsbaserade pensioner samt andra försäkringsprodukter som byggde på kollektivavtal och handlade i enlighet med sin hemviststats lagstiftning.

Centralskattenämnden jämställde sökandens situation med situationen hos ett finländskt ömsesidigt pensionsförsäkringsbolagVero. Sökanden och finländska ömsesidiga pensionsförsäkringsbolag har samma mål och uppgift som tillhandahållare av arbetspensionsförsäkringarVero, så hur pensionsbeloppet fastställs eller om sökandens produkter till alla delar motsvarar finländska pensionsprodukter saknar betydelse. Sökandens verksamhet jämställdes i huvudsak med verksamheten hos ett finländskt ömsesidigt pensionsförsäkringsbolag som erbjuder lagstadgade pensionsförsäkringar och till viss del med verksamheten hos andra ömsesidiga försäkringsbolag.

Finländska ömsesidiga pensionsförsäkringsbolag är inkomstskatteskyldiga men får dra av lagstadgade överföringar till ersättnings- och premiereserver med stöd av 8 § 1 mom. 10 punkten i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhetVero samt reserver enligt 48 a § som motsvarar överföringen till det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret. Med beaktande av artikel 63 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och domarna C-342/10 och C-641/17 jämställs sökandens situation med situationen hos ett finländskt ömsesidigt pensionsförsäkringsbolag till den del dividenderna från Finland anvisas för att täcka pensionsansvarVero: det finns då inga objektiva skillnader som motiverar skatteplikten för sökandens inkomster från FinlandVero, eftersom finländska pensionsförsäkringsbolag de facto inte betalar skatt på sin inkomstVero.

Avdraget följer bokföringen. Sökanden bokförde en ökning av ansvarsskulden endast till den del arbetstagarens framtida pension var garanterad; den avkastningsbaserade delen av det premiebaserade pensionsskyddet betalades till de försäkrade ur en fond som ingår i sökandens eget kapital. Fondens överskott kunde inte användas för indexhöjningar och premienedsättningar av förmånsbaserade pensioner, kunde delas ut som överskottsäterbäring om medlen var för stora, fungerade som buffert för risker i försäkringsverksamheten och eget kapital kunde inte delas ut som sedvanlig vinstutdelning. Överföringen av resultatet till fonden ansågs i huvudsak ha samma syfte som de överföringar som ett finländskt pensionsförsäkringsbolag gjorde för ersättnings- och premieansvar, med undantag av situationer där medel fördelades som återbäring av överskottVero.

Ett belopp som motsvarar den andel av dividenden som överförts till det lagstadgade ersättnings- och premieansvaret enligt 8 § 1 mom. 10 punkten i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet får därför dras av från det sammanlagda beloppet av dividender som hänför sig till pensionsförsäkringsverksamheten, varvid belopp som bokförts i fonden för eget kapital för räkenskapsperioden jämställs till den del medlen inte delats ut som återbäring av överskottetVero. För övriga försäkringsprodukter får avdrag för överföringar till ersättnings- och premieansvaret likaså göras till den del dividenderna hänför sig till framtida försäkringsersättningarVero; eftersom inkomsten från Finland inte riktades till särskilda ansvar eller bokfördes separat fastställs den andelen i förhållande till produkternas omsättning. I enlighet med domen C-156/17 kan sökanden åläggas att lägga fram en utredning om avdragets belopp och grunder till SkatteförvaltningenVero.

Förhandsavgörandet gäller för skatteåren 2026 och 2027Vero. Beslutet publiceras endast som en sammanfattning och har inte vunnit laga kraft.

Rättslig grund är 3 § 1 och 7 mom. och 7 § 1 mom. 3 punkten b i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst, 7 § 1 mom., 8 § 1 mom. 10 punkten och 48 a § 1 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet samt artiklarna 63 och 65 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och domarna C-342/10, C-641/17 och C-156/17.