KHO: skatt fastställd från exakta Tulluppgifter är inte uppskattning

Högsta förvaltningsdomstolen (KHO) anser i prejudikatet KHO:2026:75 att punktskatt inte påförs genom uppskattning när Skatteförvaltningen kan fastställa den direkt utifrån exakta uppgifter från Tullen om mängderna och slagen av importerade punktskattepliktiga produkter, även om den skattskyldige inte lämnat någon deklaration.Finlex Då är den 25-procentiga skatteförhöjningen (veronkorotus) för uppskattad skatt inte tillämpligFinlex, utan grundnivåns 10 procent står kvarFinlex.

Fallet gällde alkohol- och dryckesförpackningsskatt på ett stort parti alkoholdrycker som påträffats i en paketbil som anlänt från Tallinn till Helsingfors Västra hamn den 28 maj 2021. Genom beslut av den 17 augusti 2023 påförde Skatteförvaltningen alkoholi- ja alkoholijuomavero om 1 962,02 euro och juomapakkausvero om 340,63 euro samt en 25-procentig förhöjning av skatterna för försummad deklarationsplikt. Skatterättelsenämnden avslog yrkandena den 9 september 2024, men Helsingfors förvaltningsdomstol upphävde genom beslut 3025/2025 av den 12 maj 2025 förhöjningsbesluten delvis och sänkte förhöjningarna till 10 procent av de påförda skatterna. KHO beviljade Veronsaajien oikeudenvalvontayksikkö besvärstillstånd men avslog besvären, så utgången förblev oförändrad.

Den avgörande skillnaden ligger i bedömningens två nivåer. Bedömningen enligt 72 § 2 mom. i punktskattelagen (valmisteverotuslaki) gällde endast i vilket syfte produkterna importerats samt tillräckligheten och trovärdigheten hos utredningen om det — om en del av partiet förts in för kommersiella eller andra näringsändamål. Själva skattebeloppet vilade direkt på ostridig utredning om produkternas mängder och slag från Tullens inre gränskontroll av fordonet i förening med hörandet av den skattskyldige. När den information som behövs för att påföra skatten finns i den formen uppstår inte den situation i 43 § i lagen om beskattningsförfarandet för skatter som betalas på eget initiativ där information som behövs från den skattskyldige skulle saknasFinlex; i detta fall begärdes inte heller sådan information från den skattskyldige. Påförandet skedde alltså inte genom uppskattning (arvioimalla) i den mening som avses i 43 §Finlex, och det var inte fråga om uppskattningsbeskattning (arvioverotus) i den mening som avses i 38 § 3 mom.Finlex.

Därför kunde 25-procentssatsen för uppskattad skatt inte påföras med stöd av 38 § 3 mom.Finlex. Eftersom inga andra grunder för att avvika från förhöjningens grundnivå i 38 § 1 mom. framfördesFinlex står förvaltningsdomstolens sänkning till 10 procent av de påförda skatterna kvarFinlex. En försummad punktskattedeklaration utlöser alltjämt en förhöjning enligt 37 §, men 25-procentssatsen kräver en genuin uppskattningFinlex; exakta utomstående kvantitetsuppgifter för påförandet utanför denFinlex.

I fråga om förfarandet anser KHO att förvaltningsdomstolen inte borde ha avgjort den skattskyldiges besvär utan att höra Veronsaajien oikeudenvalvontayksikköFinlex. Genvägen i 66 § 2 mom. är tillgänglig endast när högst 6 000 euro beror på den skattskyldiges yrkande och saken inte är tolkningsbar eller oklarFinlex; här var uppskattningsbeskattningen den centrala tolkningsfrågan, förvaltningsdomstolens sammansättning hade röstat och den domstolen hade publicerat sitt beslut i Finlex. Felet var ett hörandefel som ordinärt skulle upphäva beslutet och återförvisa målet, men eftersom enheten framförde sin ståndpunkt inför KHO upphävde eller återförvisade KHO inte på den grundenFinlex.

Beslutet hänvisar till lagen om beskattningsförfarandet för skatter som betalas på eget initiativ (768/2016) 38 § 3 mom. och 43 § 1 mom.; 25-procentssatsen enligt den förra var inte tillämpligFinlex, så 10-procentssatsen enligt 38 § 1 mom. stod kvarFinlex, jämte 72 § 2 mom. i punktskattelagen om bedömningen av användningssyftet.