SwedenSkatteverket
Exploateringsbidrag är inte momsersättning slår HFD fast
HFD 2026 ref. 33: ett kommunalt exploateringsbidrag är inte momsersättning — ledningarna tjänade områdets VA-behov och planantagandet är en ensidig akt.
By Taxxa AI OyPublished 28 September 2026
Ersättning som en kommun tar emot enligt ett exploateringsavtal är inte ersättning för en tjänst med direkt samband där exploatören varken har begärt åtgärderna eller har rättigheter i dem, och faller därmed utanför momsenSkatteverket. Det är Högsta förvaltningsdomstolens slutsats i HFD 2026 ref. 33
Skatteverket, avgjord den 11 juni 2026
Skatteverket i mål 6329-25
Skatteverket rörande Göteborgs kommun
Skatteverket.
Exploatören finansierade ersättningen av kommunala vatten- och avloppsledningar på kommunal mark — nödvändiggjord av en ny detaljplan som möjliggjorde bostäder på exploatörens mark — genom ett bidrag motsvarande kommunens faktiska kostnader. Skatteverket påförde utgående moms och ansåg att kommunen hade tillhandahållit en tjänst i ett civilrättsligt förhållande. Underinstanserna delade bedömningen att ett tillhandahållande förelåg men undantog det som myndighetsutövning och fann ingen betydande snedvridning av konkurrensen.
HFD stannade ett steg tidigare: något tillhandahållande mot ersättning förelåg över huvud taget inteSkatteverket. Ett direkt samband kräver ett rättsförhållande med ömsesidigt utbyte av prestationer, där betalningen utgör det faktiska motvärdet för den tillhandahållna tjänsten — de två prestationerna villkorade av varandra. Ett exploateringsavtal skapar visserligen ett rättsförhållande, och kommunen tog emot ett bidrag, men sambandet mellan de två saknades.
Tre skäl bar domstolen. För det första begränsar lagstiftningen vilka krav en kommun får ställa: åtaganden måste vara nödvändiga för detaljplanens genomförande och rimliga i förhållande till exploatörens nytta, och förarbetena anger exploatörens nytta som att en plan som möjliggör exploatering antas — inte en motprestation från kommunen. För det andra visade utredningen att exploatören inte hade fått någon tjänst genom de nya ledningarna: åtgärderna hade inte begärts av exploatören, exploatören hade inga rättigheter i dem, och de tjänade kommunens skyldighet att tillgodose områdets behov av vatten och avlopp när planen genomfördes. För det tredje kan inte heller antagandet av detaljplanen vara tjänsten: HFD ser ett beslut att anta en detaljplan som en ensidig rättsakt från en offentlig myndighet som enligt EU-rättspraxis inte kan skapa ett förhållande inom vilket ömsesidiga prestationer utbyts (C-528/19, Mitteldeutsche Hartstein-Industrie, punkt 49).
Överklagandet avslogs därförSkatteverket utan att frågan om myndighetsutövning prövades. Domstolen beviljade Göteborgs kommun 58 880 kr i ersättning för kostnader i HFD, eftersom målet var av betydelse för rättstillämpningen.
Övergångsvis: 1994 års momslag tillämpades på förhållandena, då 2023 års lag trädde i kraft den 1 juli 2023; domstolen antecknar att motsvarande bestämmelser finns i den nya lagen.
Rättslig grund: 2 kap. 1 § mervärdesskattelag (1994:200), artikel 2.1 c i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG) samt 1 kap. 4 § och 6 kap. 40 § plan- och bygglagen (2010:900), såsom tillämpade i HFD 2026 ref. 33.
Granska pågående och avslutade exploateringsavtal mot HFD 2026 ref. 33 — där exploatören varken har begärt åtgärderna eller har rättigheter i dem saknas direkt samband och något momsuttag ska inte ske.