FinlandFinlex
Arbetsdomstolen: enhetspristimmar får inte dividera medeltimförtjänst
TT 2026:33 finner enhetsprisdivisorn strida mot VVS-avtalet, dömer ut cirka 38 642 euro, preskriberar fordringar före 13.8.2020 och ålägger gottgörelsebot.
By Taxxa AI OyPublished 28 September 2026
Arbetsdomstolen har i TT 2026:33 slagit fast att en arbetsgivare som tillämpar VVS-branschens kollektivavtal för husinstallationsteknik inte får beräkna keskituntiansio (genomsnittlig timförtjänst) utifrån de timmar som en företagsspecifik enhetsprisbaserad premiemodell genererar i stället för faktiskt utförda arbetstimmarFinlex. Rakennusliitto ry:s talan mot en VVS-entreprenör grundas på denna regel.
Finlex
Enligt 12 § är keskituntiansio den semesterlönebaserade genomsnittliga timförtjänsten enligt det bifogade semesterlöneavtalet (lomapalkkasopimus) för föregående semesterkvalifikationsår (lomanmääräytymisvuosi)Finlex, höjd med den procentsats som förbunden har avtalat: lönen som för arbete under kvalifikationsåret har betalats eller förfallit till betalning, exklusive det påslag utöver grundlönen som betalas för nödarbete och lag- eller avtalsenlig övertid, dividerad med antalet motsvarande arbetstimmar
Finlex. Arbetsgivaren använde i stället de timmar som produktionspremieavtalet genererade
Finlex, där ackordsliknande enhetspriser gav fasta timmar per installationsuppgift även när arbetstagaren blev klar snabbare
Finlex. Den uppblåsta divisorn pressade ned genomsnittet: arbetsgivarens siffror låg på cirka 20-24 euro
Finlex medan omräkningen gav 34,23 euro från och med den 1 april 2019 och som mest 59,60 euro från och med den 1 april 2022. Arbetstagarnas godkännande kunde inte rädda modellen
Finlex, eftersom avtalsparterna var eniga om att 12 § inte lämnar utrymme för lokala avvikelser till arbetstagarens nackdel
Finlex.
Felet fortplantade sig till alla lönekomponenter som är kopplade till keskituntiansio: helgersättning (arkipyhäkorvaus), sjuklön, jourbetonat utryckningsarbete (hälytysluontoinen työ), söndagsersättning och övertidstillägg, samt en arbetstidsförkortningsersättning (työajan lyhennysraha) på 5,5 procent på de obetalda beloppen. Domstolen dömde också ut obetald semesterlön, semesterersättning och semesterpremier (lomaraha) för kvalifikationsåren från och med den 1 april 2019 till anställningens slut den 8 augusti 2023, och fann att resultat- och produktionspremier hade utelämnats ur semesterlönen i strid med 19 § i avtalet och 11 § i Vuosilomalaki (162/2005). Domslutet förpliktar sammanlagt till cirka 38 642 euro i efterskott jämte dröjsmålsränta enligt 4 § 1 mom. i Korkolaki från de angivna förfallodagarna.
I fråga om preskription tillämpade domstolen 13 kap. 9 § i Työsopimuslaki (55/2001)Finlex: en lönefordran preskriberas fem år efter förfallodagen om preskriptionen inte har avbrutits
Finlex, och förfaller om talan inte väcks inom två år från anställningens upphörande
Finlex. Talan blev anhängig den 7 augusti 2025, inom två år från anställningens upphörande den 8 augusti 2023, så inget förfall inträdde
Finlex; men då något avbrott inte hade visats före delgivningen av stämningen den 13 augusti 2025
Finlex
Finlex, var fordringar som förföll före den 13 augusti 2020 preskriberade och förbundets andrahandsyrkanden från den dagen bifölls i stället
Finlex.
I bevisfrågan hade arbetsgivaren åsidosatt sin skyldighet enligt 32 § i Työaikalaki (872/2019) att anteckna utförda arbetstimmar och utbetalda ersättningar, och bar därför de negativa följderna i oklara situationer. Förbundet räknade åtta timmar för varje dag med arbetsanteckning trots att dagarna ofta var kortare, vilket var till arbetsgivarens fördel eftersom kortare dagar skulle höja genomsnittet. Valttikortti-inpasseringsuppgifter var huvudentreprenörens skattekontrollanteckningar snarare än arbetsgivarens arbetstidsbokföring, så att utelämnandet av minst en enskild arbetsdag inte gjorde beräkningarna otillförlitliga. Domstolen ålade också arbetsgivaren att betala gottgörelsebot (hyvityssakko)Finlex för ett medvetet avtalsbrott: bestämmelsernas innehåll hade varit känt för arbetsgivaren sedan 2022, båda förbunden hade upprepade gånger sagt att modellen stred mot avtalet, men praxisen fortsatte. Den förlorande arbetsgivaren betalar förbundets rättegångskostnader fullt ut.
Rättslig grund: talotekniikka-alan LVI-toimialan työntekijöiden työehtosopimus 12 §, 19 § och lomapalkkasopimus 2 §; Työsopimuslaki (55/2001) 13 kap. 9 §; Työaikalaki (872/2019) 32 §; Vuosilomalaki (162/2005) 11 §; Työehtosopimuslaki (436/1946) 7 § och 10 §.
Arbetsgivare som tillämpar VVS-kollektivavtalet ska räkna om keskituntiansio utifrån faktiskt utförda arbetstimmar och se över semesterlön, övertidsersättning, sjuklön och semesterpremier som härletts ur den.