HFD: provadhållning är inkomstförvärv; förlorade insatser avdragsgilla

Högsta förvaltningsdomstolen (korkein hallinto-oikeus) har i KHO:2026:79 ansett att en professionell spelares sportvadhållningsverksamhet är tulonhankkimistoiminta, inkomstförvärvsverksamhet i den mening som avses i inkomstskattelagenFinlex, även om framgången i vadhållning delvis beror på slumpen. Följden är att insatser som betalats i vadhållning som anordnats utanför EES-området är avdragsgilla i sin helhet från den beskattningsbara förvärvsinkomsten (veronalainen ansiotulo)Finlex, inklusive insatser på förlorade vadFinlex.

Den skattskyldige A hade satsat på finländska fotbollsmatcher och försörjt sig själv och sin familj genom vadhållningsverksamhet åren 2010–2020. Hans metod byggde på informationsinhämtning och analys av matcher, särskilt livevadhållning på matcher utan televisionsutsändning eller internetström, för att hitta felprissättningar av oddssättarna. Under de mest hektiska månaderna låg hans veckoarbetstid på 50–100 timmar och under lugnare perioder på 30–50 timmar. År 2020 lade han 2 145 separata vad hos tjänsteleverantörer utanför EES-området, med insatser på totalt 365 606 euroFinlex och återbetalningar på totalt 406 713 euro, alltså en vinst på 41 106 euro.

Skatteförvaltningen hade intagit en snävare ståndpunkt. Den rättade A:s beskattning för 2020 till hans nackdel genom att lägga till 112 369,48 euro i förvärvsinkomstFinlex och ansåg att en insats är avdragsgill endast i den mån den hänför sig till ett vinnande spelFinlex, samt påförde ett skattetillägg (veronkorotus) på 1 154,60 euroFinlex. Skatterättelsenämnden avslog A:s krav den 15.2.2024 med hänvisning till förhandsavgörandet KHO 2022:60, och Helsingfors förvaltningsdomstol avslog hans besvär den 17.12.2025 med motiveringen att varje vadhållning är en separat händelse som bedöms vad för vad, så att insatser på förlorade vad aldrig hade genererat skattepliktig inkomst och inte kunde vara inkomstförvärvskostnader.

Högsta förvaltningsdomstolen var av annan mening. Att använda sig av oddssättarnas vadhållningstjänster är inte närings- eller yrkesverksamhet (liike- tai ammattitoiminta) i den mening som avses i 1 § 1 mom. i lagen om beskattning av näringsverksamhetFinlex. Men A:s framgång berodde inte bara på slumpen: den berodde också på hans informationsinhämtning och kännedom om vadhållningsmarknadernaFinlex, och med hänsyn till verksamhetens omfattning och planmässighetFinlex bedrevs den i det stabila förvärvssyfte som inkomstskattelagen kräverFinlex. Verksamheten var därför tulonhankkimistoiminta.

Denna omklassificering avgör avdragen. A får från sin beskattningsbara förvärvsinkomst dra av det fulla beloppet av insatser som betalats i vadhållning som anordnats utanför EES-området, totalt 365 606 euroFinlex, samt kostnaderna för resor mellan bostad och arbetsplats på 5 541 euro som redan medgetts efter självriskandelen. Hans deklaration var därför varken bristfällig eller felaktigFinlex, så inget skattetillägg skulle påförasFinlex; förvaltningsdomstolens beslut, rättelsenämndens beslut och den till nackdel verkställda rättelsen av 2020 års beskattning upphävdes allaFinlex. Huruvida A:s övriga yrkade kostnader, såsom kostnader för arbetsrum, telefon- och internetkostnader, prenumerationsavgifter, ökade resekostnader och matchbiljetter, är kostnader för förvärvande eller bibehållande av inkomst återförvisades till skatterättelsenämnden för bedömningFinlex.

I fråga om kostnader avslog domstolen skattebetalarnas rättsbevakningsenhets yrkande att lämna en del av kravet utan prövning och förpliktade Skatteförvaltningen att ersätta A:s rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen med 5 820 euroFinlex, med motiveringen att förvaltningsdomstolens rättegångsavgift på 310 euro är en ersättningsgill rättegångskostnadFinlex.

Rättslig grund: 29 § 1 mom. tuloverolaki och 1 § 1 mom. i lagen om beskattning av näringsverksamhet (laki elinkeinotulon verottamisesta annetun lain 1 §:n 1 momentti), såsom de tillämpats i KHO:2026:79 för skatteåret 2020Finlex.