Sena »Autoliquidation«-fakturor utlöser ingen triangelförenkling

En mellanliggande förvärvare som utelämnar påteckningen »Autoliquidation« på sina fakturor kan inte år senare föra in triangulära leveranser under mervärdesskattens förenklingsordning genom att utfärda nya fakturor. Tribunalen (andra avdelningen, fem domare) avvisade all ex nunc-verkan: Förenklingsordningens rättsverkningar inträder inte för dessa leveranser, och motsvarande mervärdesskattejusteringsbelopp kan inte redovisas för innevarande eller en framtida beskattningsperiod.

Tvisten gällde F GmbH, en österrikisk grossist i arbetskläder. Från 2011 till 2014 beställde bolaget varor från svenska och danska leverantörer med användning av sitt österrikiska mervärdesskattenummer, och varorna skickades direkt från Sverige eller Danmark till F:s kunder i andra medlemsstater, som använde destinationsstaternas momsnummer. F fakturerade sina kunder utan mervärdesskatt och utan någon uppgift om en triangulär transaktion eller om en övergång av skatteskulden, och bolaget redovisade transaktionerna som gemenskapsinterna leveranser.

Vid en revision behandlade den österrikiska skatteförvaltningen transaktionerna som misslyckade triangulära transaktioner (»opérations triangulaires inabouties«) enligt de allmänna reglerna för kedjetransaktioner: kumulativa gemenskapsinterna förvärv i Österrike med vägrad avdrag för den ingående skatt som betalats i tidigare led. År 2015 lade F till en påteckning om triangulär transaktion och skuldövergång på fakturorna, rättade sina sammanfattande redogörelser för 2011 till 2014 och yrkade den kumulerade ingående skatten som ett justeringsbelopp i sin preliminära redogörelse för mars 2015. Bundesfinanzgericht ansåg att de rättade fakturorna hade nått kunderna men förvägrade dem retroaktiv verkan, medan den tillät justeringsbeloppet med ex nunc-verkan år 2015. Skatteförvaltningen överklagade till Verwaltungsgerichtshof, som ställde tre frågor om artikel 42 a och artikel 197.1 c i mervärdesskattedirektivet.

Den påteckning som krävs enligt artikel 226.11a i direktiv 2006/112/EG är ett materiellt villkor för ordningen och inte ett formellt villkor som kan rättas i efterhandEuropa. Med hänvisning till Luxury Trust Automobil (C-247/21) erinrade tribunalen om att ett senare uppfyllande av ett tvingande villkor för övergång av skatteskulden till mottagaren inte är en rättelse utan ett första utfärdande av den erforderliga fakturan, som inte kan ha retroaktiv verkanEuropa. Även om artikel 42 a inte anger någon uttrycklig tidsfrist avgör dess sammanhang och syften frågan.

Ordningen i artiklarna 42 och 141 ska bespara den mellanliggande förvärvaren registrerings- och redovisningsskyldigheter i destinationsmedlemsstaten, medan artiklarna 41 och 42 säkerställer beskattning av förvärvet hos slutkunden och undviker dubbelbeskattning. Mellan leveranserna och de nya fakturorna gällde ordningen i artiklarna 40 och 41, och förvärvsskulden enligt artikel 41 med dess registrerings-, redovisnings- och beskattningsskyldigheter i destinationsstaten hade redan uppstått; inget av detta försvinner retroaktivt, så den administrativa förenklingen kan inte längre uppnås i efterhand. En sen tillämpning skulle också kunna äventyra den korrekta beskattningen i destinationsstaten, till exempel där slutkunden under tiden har försvunnit, och att kontrollera god tro eller säkerställd beskattning transaktion för transaktion skulle i sig strida mot förenklingssyftet. Påteckningen »Autoliquidation« finns just för att den slutliga mottagaren ska veta att den är skattskyldig, vilket fakturor som utfärdas år efter leveranserna uppenbarligen inte säkerställer. Den skatteneutralitet som utvecklats i Rusedespred (C-138/12) för felaktigt fakturerad skatt kan inte överföras, eftersom förvaltningen hade krävt skatten korrekt. Slutligen avlägsnar det inte den retroaktiva verkan att justeringsbeloppet bara redovisas för innevarande periodEuropa: Den ordning som gällde för de tidigare transaktionerna och slutkundens rättsställning skulle ändå ändras i efterhand. Den andra och den tredje frågan behövde därför inte besvaras, och kostnaderna ankommer på den hänskjutande domstolen.

Rättslig grund: artiklarna 40, 41, 42 a, 141, 197.1 c, 226.11a och 265 i direktiv 2006/112/EG; Luxury Trust Automobil (C-247/21); MS KLJUČAROVCI (T-646/24); Firma Hans Bühler (C-580/16); Rusedespred (C-138/12).