EU-domstolen: banken måste återbetala först – grov oaktsamhet prövas senare

Domstolen slog fast att en betaltjänstleverantör inte får vägra att omedelbart återbetala en betalare för en obehörig betalningstransaktion med motiveringen att betalaren möjliggjort transaktionen genom grov oaktsamhetEuropa. I sin dom av den 15 oktober 2026Europa i Case C-70/25Europa (TukowieckaEuropa) fastslog första avdelningenEuropa att Article 73(1) och Article 74(1) i Directive (EU) 2015/2366 ska tolkas så att de utesluter en sådan vägranEuropa, även när betalaren har åsidosatt skyldigheterna att skydda betalningsinstrument och personliga säkerhetsuppgifter enligt Article 69 i direktivetEuropa.

Begäran om förhandsavgörande kom från Sąd Rejonowy w Koszalinie (District Court, Koszalin, Poland) i ett mål mellan en kund och PKO BP S.A. Kunden, som sålde ett föremål på en auktionsplattform på nätet, följde en länk från en bedragare som hon trodde kom från plattformen, hamnade på en förfalskad sida som efterliknade hennes banks webbplats och angav sina inloggningsuppgifter till internetbanken. Bedragaren använde uppgifterna för att föra över PLN 3,000 (cirka EUR 705) från hennes konto och fullföljde transaktionen med en SMS-bekräftelsekod som han lurat till sig av henne. Hon anmälde bedrägeriet till banken och polisen dagen efter; banken vägrade att återbetala henne och hänförde förlusten till hennes grova oaktsamhet vid skyddet av betalningsinstrumentet.

Domstolen utgick från ordalydelsen i Article 73(1) och menade att skyldigheten till omedelbar återbetalning – återbetalning omedelbart och under alla omständigheter senast vid utgången av bankdagen efter den dag då transaktionen noterades eller anmäldesEuropa – endast medger ett undantag: skälig grund att misstänka bedrägeri, som skriftligen anmäls till berörd nationell myndighetEuropa. Grov oaktsamhet anges inte som grund för att vägra omedelbar återbetalningEuropa. Article 74(1) reglerar i stället den senare ansvarsfördelningen: en betalare som har handlat bedrägligt eller som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att uppfylla skyldigheterna enligt Article 69 bär alla förluster som uppkommer, medan förluster från ett förlorat, stulet eller missbrukat instrument i övrigt är begränsade till EUR 50.

Reglernas sammanhang och syfte bekräftar denna tvåstegstolkning. Article 72(2) lägger bevisbördan för bedrägeri eller grov oaktsamhet på betaltjänstleverantören, och skäl 71 beskriver omedelbar återbetalning som huvudregel med endast utredningen vid misstanke om bedrägeri som inskränkning. Om leverantörer fick hålla inne återbetalningen på grundval av en ensidig bedömning av grov oaktsamhet skulle skyldigheten till omedelbar återbetalning förlora sin effekt och tvinga användarna – ofta konsumenter – att stämma för att få tillbaka sina pengar och bära kostnaderna, i strid med direktivets mål om en hög nivå av konsumentskydd. Förarbetena pekar åt samma håll: varken föregångaren Directive 2007/64/EC eller kommissionens ursprungliga förslag innehöll undantaget för bedrägeri, och EU-lagstiftaren lade endast till just det undantaget samtidigt som direktivet underkastades fullständig harmonisering enligt Article 107(1).

I praktiken innebär detta att en leverantör som anser betalaren grovt oaktsam först måste återbetala och därefter kräva ersättning från betalaren med de rättsmedel som finns för detta ändamål, varvid den själv måste bevisa den grova oaktsamhetenEuropa. Att hålla inne återbetalningen i förväg är endast lagligt när leverantören har skälig grund att misstänka bedrägeri från betalarens sida och skriftligen anmäler grunderna till den behöriga nationella myndighetenEuropa. Förfarandena för tvistlösning utanför domstol enligt Article 102(1) står fortsatt till förfogande för tvister enligt avdelning III och IV i direktivet och påverkas inte.

Rättslig grund: Directive (EU) 2015/2366, Articles 69, 72(2), 73(1), 74(1), 102(1) and 107(1); domstolens dom (första avdelningen) av den 15 oktober 2026 i Case C-70/25.