Uppsägning var laglig men kontorsnedläggning kostade

En finländsk arbetsgivare som fördelar en uppsagd arbetstagares uppgifter på kvarvarande personal kan ha laglig ekonomisk grund för uppsägningen även när arbetsmängden inte synbart har minskat.Finlex I TT 2026:36 godtog arbetsdomstolen att Auto- ja Kuljetusalan Työntekijäliitto AKT ry var tvungen att skära ned kostnadernaFinlex efter att dess fullmäktige hade sänkt medlemsavgifterna, vilket lämnade ett strukturellt besparingsbehov på 600 000 euro för 2024Finlex. Efter omställningsförhandlingar från den 29 januari till den 12 mars 2024Finlex stängde förbundet fem av tio regionkontorFinlex och skar ned åtta befattningarFinlex, medan ytterligare en anställd gick i pension. Organisatören, som sades upp den 10 april 2024Finlex med verkan den 10 oktober 2024 och som hade varit anställd sedan den 1 juni 2003, fick sina uppgifter fördelade på de kvarvarande kontorenFinlex. Domstolen ansåg att befattningen hade upphört som en separat helhetFinlex, vilket enligt rättspraxis om Työsopimuslaki uppfyller kravet att det tillgängliga arbetet har minskat väsentligt och varaktigtFinlex.

Domstolen avslog båda diskrimineringsinvändningarnaFinlex. I fråga om ålder visade siffrorna för hela personalen att det före nedskärningarna fanns 44 anställda födda mellan 1959 och 1990, att åtta nedskärningar avsåg personer födda mellan 1959 och 1978, att medianfödelseåret flyttades endast från 1970 till 1971 och att 14 av de 36 kvarvarande anställda var lika gamla som käranden, född 1968, eller äldre. Detta mönster skapade inte ett motiverat antagande om åldersdiskriminering enligt YhdenvertaisuuslakiFinlex. I fråga om politisk bakgrund var alla fem uppsagda funktionärer socialdemokraterFinlex mot en fördelning på 26 mot 4 bland 30 funktionärer, men domstolen ansåg att arbetsgivaren inte lagligen hade kunnat spegla denna kvot vid urvalet för uppsägningFinlex. Beslutsfattaren själv tillhörde samma grupp, och den enda vänsterförbundna funktionären i de berörda funktionerna hade förstärkt skydd som vald representant.

Kärandens påstående om brott mot skyldigheten att erbjuda annat arbete föll för båda de utpekade befattningarnaFinlex. Den nya befattningen som organisatörsassistent gick till en anställd som hotades av uppsägning från det nedlagda Jyväskyläkontoret, som redan hade utfört motsvarande arbete i mindre skala och som bedömdes vara klart bättre kvalificerad, med skydd som vald representant för kontorspersonalen. Befattningen som medlemsregisterarbetare i Uleåborg hade erbjudits som förflyttning av arbetsställe till en anställd vid det nedlagda Rovaniemikontoret, som hade särskild kompetens i arbetsgivaruppbörd som käranden saknade; efter hans vägran fördelades uppgifterna på andra i stället för att hållas öppna som en vakans. Ingen av befattningarna behövde erbjudas kärandenFinlex.

Uppsägningen stod därmed fastFinlex och ersättning för ogrundat avslutande avslogsFinlex. Överträdelsen gällde omställningsförhandlingarnaFinlex. Besparingsmål, personalantal och alternativ diskuterades, men halveringen av regionkontorsnätet och planen bakom den togs aldrig upp till diskussionFinlex, och representanterna fick inte den planinformation som krävs under förhandlingarnaFinlex, i strid med Yhteistoimintalaki 19 och 20 §Finlex. Ett muntligt konstaterande vid det sista mötet att ingen hade något att anmärka läkte inte feletFinlex, eftersom representanterna senare vägrade att underteckna protokollet då det saknades en framåtriktad verksamhetsplan.

För detta fel förpliktade domstolen AKT ry att betala 10 000 euro till den uppsagda arbetstagarenFinlex med stöd av Yhteistoimintalaki 44 §Finlex, med dröjsmålsränta från den 15 januari 2026Finlex. Maximibeloppet vid tiden för överträdelsen var 35 000 euroFinlex. Beloppet återspeglar en allvarlig men partiell överträdelseFinlex av en arbetsgivare som förväntas känna till reglerna, där förhandlingarna i övrigt var grundliga och anställningen hade varat i tjugo år. Vardera parten bär sina egna rättegångskostnader.

Rättslig grund: Työsopimuslaki (55/2001) 7 kap. 1, 3 och 4 §; Yhteistoimintalaki (1333/2021) 19, 20 och 44 §; Yhdenvertaisuuslaki (1325/2014) 8, 10 och 28 §.