EU-domstolen upphäver SRB-avgift 2023 för ABN AMRO-bolag efter sena tillägg

Tribunalen upphävde Single Resolution Boards beslut SRB/ES/2023/23 av den 2 maj 2023Europa om ex ante-bidrag för 2023Europa i den del det avser ABN AMRO Hypotheken Groep BV (AAHG)Europa, genom dom den 4 november 2026Europa i mål T-428/23 väckt av ABN AMRO Bank NV och AAHG.

Beslutet för 2023 hade fastställt AAHG:s bidrag för 2023Europa och innehöll sju uppjusteringar för varje år 2016–2022Europa. Justeringarna följde på en kompletterande efterhandskontroll där man fann att AAHG felaktigt utelämnat en balansmässig justeringspostEuropa, beskriven som en syntetisk skuld, som balanserar AAHG:s räkenskaper eftersom värdepapperiserade bolånerisker stannar hos överlåtaren. Koncernen hade utelämnat posten varje år sedan 2015 och förklarat för De Nederlandsche Bank (DNB) och senare för nämnden att den skulle dubbelräkna samma bolåneportfölj på koncernnivå. Efter kontrollen redovisade den skulderna med posten under full reservation, betalade 2023-beloppet och överklagade beslutet.

Domstolen avvisade argumentet att posten faller utanför skulderEuropa. Den fann att skulder i artikel 70 i förordning (EU) nr 806/2014 ska läsas tillsammans med totala skulder i artikel 3.11 i delegerad förordning (EU) 2015/63, alltså totala skulder i den mening som avses i rådets direktiv 86/635/EEG eller de internationella redovisningsstandarder som avses i förordning (EG) nr 1606/2002, för rapporteringsskyldigheter mot nämndenEuropa. Eftersom AAHG redovisar enligt International Financial Reporting StandardsEuropa och IFRS 9 punkt 3.2.15 behåller en skuld i överlåtarens balansräkning när i allt väsentligt alla risker och förmåner behållsEuropa, måste AAHG redovisa postenEuropa. En snävare ekonomisk läsning skulle tvinga nämnden att ompröva räkenskaper i stället för att behandla rapporterade uppgifter.

Domstolen vägrade också undantag som koncernintern skuld enligt artikel 5.1 a i delegerad förordning (EU) 2015/63Europa. Bestämmelsen, som ska tolkas restriktivt, omfattar endast skulder från transaktioner mellan två institut i samma koncern som uppfyller tre kumulativa villkorEuropa. Värdepapperiseringsmotparten, ett specialföretag, är inte ett institutEuropa, så undantaget fallerEuropa. Nämnden har inget utrymme att skapa ett analogt undantag för att undvika dubbelräkningEuropa, som EU-domstolen slog fast i Iccrea Banca (C-414/18).

Invändningar om berättigade förväntningar, proportionalitet, god förvaltning och egendom föll ocksåEuropaEuropa. En ovetande nämnds tystnad är ingen precis försäkran, DNB:s hantering binder inte nämnden, och lagligen skyldiga belopp till den gemensamma resolutionsfonden är nödvändiga och proportionella.

Talan vann på skälig tid och rättssäkerhetEuropa. Artikel 17.3 och 17.4 i delegerad förordning (EU) 2015/63 tillåter anpassning av tidigare bidrag via följande bidragsperiod på omräknade uppgifter, utan att återkalla tidigare beslut, men befogenheten måste utövas inom skälig tid från varje årsbeslutEuropa, normalt fattat senast den 1 maj varje årEuropa. Avstånden till anpassningsbeslutet 2023 var mer än sju år för 2016, mer än sex för 2017, mer än fem för 2018, mer än fyra för 2019, mer än tre för 2020, mer än två för 2021 och mer än ett för 2022. Domstolen ansåg det orimligt att vänta mer än fem årEuropa och spärrade anpassning av bidragen 2016–2018Europa, medan justeringarna 2019–2022 var i tidEuropa. Den upphävde beslutet för AAHG:s bidragEuropa, så att nämnden får begränsa det till vad som ska betalas, och vägrade behålla dess verkningar, eftersom återbetalningsbeloppet är begränsat mot fondens medel och inga jämförbara pågående mål visats. Nämnden bär sina egna kostnader och sökandenas kostnader.

Rättslig grund är artikel 70 i förordning (EU) nr 806/2014, artiklarna 3.11, 5.1 a, 14 och 17 i delegerad förordning (EU) 2015/63, artikel 103 i direktiv 2014/59/EU och artikel 264 FEUF om ogiltigförklaring.