Jordbruksmikro får knyta avskrivning till MVL-maxima

Små och mikroaktiebolag som bedriver jordbruk får anpassa sina planenliga avskrivningar till maximiavskrivningarna i inkomstskattelagen för gårdsbrukKirjanpitolautakunta — inte bara till maximiavskrivningarna i näringsskattelagen som anvisningen behandlar. Bokföringsnämnden (Kirjanpitolautakunta) har bekräftat att lättnaden för små och mikroföretag i dess allmänna anvisning av den 3 december 2024 gäller lika för jordbruksbolag som beskattas enligt inkomstskattelagen för gårdsbrukKirjanpitolautakunta (Maatilatalouden tuloverolaki, MVL, 543/1967).

Bakgrunden är den missmatch sökanden beskrivit: anvisningen låter små och mikroföretag använda maximiavskrivningarna i lagen om beskattning av näringsinkomst (Laki elinkeinotulon verottamisesta, EVL, 360/1968) som planenliga avskrivningar, men jordbruksdrivande aktiebolag beskattas enligt MVL i stället för EVLKirjanpitolautakunta. Frågan var om anvisningen kan tillämpas så att avskrivningsplanen stäms av mot MVL-avskrivningar i stället.

Nämnden svarade ja, med ett ovillkorligt villkor. Utgångspunkten är bokföringslagen (Kirjanpitolaki, KPL, 1336/1997) 5:5: anskaffningsutgiften för en långverkande materiell tillgång skrivs av planenligt över dess verkningstidKirjanpitolautakunta. Småföretagens etablerade praxis har varit att anpassa planen till skatteavskrivningarna, och små- och mikroförordningen (Valtioneuvoston asetus pien- ja mikroyritysten tilinpäätöksessä esitettävistä tiedoista, PMA, 1753/2015) 3:1.3,2 speglar det: när planenliga avskrivningar på maskiner, byggnader och andra materiella tillgångar motsvarar de skattemässigt godtagbara maximiavskrivningarna behöver värderings- och periodiseringsprinciperna inte redovisas i noterna. Nämnden läser förordningens hänvisning till skattemaxima generelltKirjanpitolautakunta — ordalydelsen täcker godtagbara maximiavskrivningar i beskattningen och är inte begränsad till EVL-avskrivningarKirjanpitolautakunta.

Samma läsning utvidgar själva anvisningen. Anvisningen av den 3 december 2024 behandlar planenliga avskrivningar som en fördelning av anskaffningsutgiften över verkningstiden oberoende av periodens resultat och låter små och mikroföretag anpassa dem till skatteavskrivningarna — i EVL-termer (maximala restvärdes-, lineära eller substansavskrivningar). Eftersom ett jordbruksbolags jordbruksinkomstkälla beskattas enligt MVLKirjanpitolautakunta och MVL anger bolagets godtagbara avskrivningarKirjanpitolautakunta — maskiner och inventarier enligt 8 § (högst 25 procent av utgiftsresten), byggnader enligt 9 § (högst 10, 6, 20 eller 25 procent av oavskriven anskaffningsutgift beroende på byggnadstyp), täckdiken, broar, dammar och liknande enligt 10 § — anser nämnden att anvisningens möjlighet att anpassa planenliga avskrivningar till godtagbara skatteavskrivningar står öppen även för ett jordbruksdrivande små- eller mikroföretag med MVL:s maximiavskrivningarKirjanpitolautakunta.

Villkoret är oförhandlingsbart: avskrivningarna ska enligt KPL 5:5 fortsatt räcka för att skriva av tillgångens anskaffningsutgift över dess verkningstidKirjanpitolautakunta. Som anvisningen själv anger får lättnaden inte användas om den skulle medföra att bokslutet inte ger en rättvisande bildKirjanpitolautakunta — utan avskrivningarna ska då dras av tillräckligt stora för att fördela utgiften över den ekonomiska innehavstiden. Nämnden erinrar också om sitt tidigare yttrande KILA 1999/2020: hänvisningar till skattemaxima avser ordinära gällande bestämmelser, inte accelererade avskrivningar enligt en tillfällig lättnadslagKirjanpitolautakunta.

Jordbruksbolag som tillämpar små- och mikro-regimen dokumenterar därför avskrivningsplanen mot MVL-paragraferna och prövar tillräckligheten över nyttjandeperioden i stället för att kopiera EVL-siffrornaKirjanpitolautakunta.

Rättslig grund: Kirjanpitolaki (1336/1997) 5:5; Maatilatalouden tuloverolaki (543/1967) 8–10 §; PMA (1753/2015) 3:1.3,2; Kirjanpitolautakuntas yttrande 2153 av den 22 september 2026Kirjanpitolautakunta.