Verkligt värde stänger avskrivningsdifferens

Bolag som värderar förvaltningsfastigheter till verkligt värde kan inte boka en avskrivningsdifferens (poistoero) enbart för att uppfylla skatterättens bokföringsanknytning för avskrivningar, har bokföringsnämnden (Kirjanpitolautakunta) avgjortKirjanpitolautakunta. När verkligtvärdemodellen enligt 5 kap. 2b § i bokföringslagen (Kirjanpitolaki, KPL, 1336/1997) tillämpas görs inga avskrivningar i bokföringenKirjanpitolautakunta — och utan den grunden finns ingen differens att bygga en poistoero påKirjanpitolautakunta.

Sökanden ställde två frågor: tillåter god bokföringssed att man vid sidan av verkligtvärdemodellen i KPL 5:2b tar upp en ökning av avskrivningsdifferensen som en bokslutsdisposition (tilinpäätössiirto) i resultaträkningen och en motsvarande poistoero i balansräkningen till ett belopp som motsvarar den skattemässigt avdragsgilla avskrivningen — för att uppfylla kravet på bokföringsanknytning i 54 § 2 mom. i lagen om beskattning av näringsinkomst (Laki elinkeinotulon verottamisesta, EVL, 360/1968) — trots att inga avskrivningar görs på fastigheten i bokföringen; och får ökningen under perioden överstiga det belopp som dras av som skatteavskrivningar det året.

Nämnden svarade nej på båda.Kirjanpitolautakunta Motiveringen utgår från vad en poistoero är. Enligt KPL 5:12 är den skillnaden mellan avskrivningar i bokföringen och avdragsgilla avskrivningar i beskattningen — i nämndens allmänna anvisning om planenliga avskrivningar från 2007 definieras den som totala avskrivningar minus planenliga avskrivningar, ett medel för att stämma av bokens och beskattningens avskrivningar. Begreppsmässigt förutsätter den alltså att tillgångens anskaffningsutgift över huvud taget skrivs av i böckerna.

Den förutsättningen fallerar i verkligtvärdemodellen. KPL 5:2b ger den bokföringsskyldige möjlighet att ta upp förvaltningsfastigheten till verkligt värde enligt de IAS-godkända standarderna (i praktiken IAS 40) samt reglerna om fonden för verkligt värde i 2a § 2–3 mom.; värdeförändringar redovisas resultateffektivt, och inga planenliga avskrivningar i den mening som avses i KPL 5:5.1 hänförs till tillgången. När ingen skillnad mellan bokens och beskattningens avskrivningar uppstår finns inget att ta upp som poistoeroKirjanpitolautakunta. Att boka enbart på grundval av det skattemässigt avdragsgilla beloppet skulle föra in en avskrivningsbaserad bokslutsdisposition i bokslutet utan motsvarande periodavskrivning — i strid med syftet med KPL 5:12 — och i balansräkningen skulle en poistoero ackumuleras utan bokföringsmässig avskrivningsbas mot vilken den någonsin skulle kunna upplösas. I stället för den tillfälliga periodiseringsdifferens begreppet förutsätter skulle den bli en permanent skattebaserad balanspost som inte längre vilar på gjorda bokavskrivningar.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande KHO 1995 B 504 hjälper inte sökanden: det kräver att avskrivningar som yrkas avdragsgilla i beskattningen framgår av bokföringen som resultateffektiva poster, men det berättigar inte till att skapa en poistoero där det tillämpliga bokföringsregelverket varken kräver eller medger avskrivningar på tillgången. Skatteavskrivningarnas bokföringsanknytning är därmed ingen grund för att avvika från verkligtvärdemodellen i KPL 5:2bKirjanpitolautakunta. Samma finansministerieutredning som yttrandet hänvisar till (VM 2025:52) erkänner spänningen mellan IFRS-baserade bokslut och EVL:s resultatberäkningsregler, men föreslår inga omedelbara ändringar i förvaltningsfastigheternas skattebehandling.

Eftersom ingen poistoero alls kan tas upp faller också den andra frågan: en ökning som överstiger årets skatteavskrivningar är lika otillåtenKirjanpitolautakunta. Den praktiska konsekvensen är ett val vars kostnad ska prissättas innan verkligtvärdemodellen väljs — valet stänger poistoero-vägen till att yrka bokföringsanknutna skatteavskrivningar på fastighetenKirjanpitolautakunta. Nämnden begränsar sitt yttrande till tillämpningen av bokföringslagen.

Rättslig grund: Kirjanpitolaki (1336/1997) 5:2b, 5:5.1 och 5:12; Laki elinkeinotulon verottamisesta (360/1968) 54.2 §; Kirjanpitolautakuntas yttrande 2149 av den 23 september 2026.