Betaltjänstföretag får sälja valutaterminer endast inom MiFID-undantaget

Domstolen fastslog den 5 november 2026Europa i mål C-339/25 Iulicris Recycling mot IbanfirstEuropa att ett betaltjänstföretag med tillstånd enligt direktiv (EU) 2015/2366 får erbjuda valutaterminer som kringtjänster med nära anknytning till betaltjänsterEuropa, men att dessa terminer måste uppfylla undantagsvillkoren för värdepappersföretag när de utgör investeringstjänster avseende finansiella instrumentEuropa. Första avdelningens dom besvarar en begäran om förhandsavgörande från tribunal de l'entreprise francophone de Bruxelles i en tvist om giltigheten av tre flexibla valutaterminer och de marginalsäkerheter som betalats under dem.

Iulicris Recycling, ett rumänskt råvaruåtervinningsföretag, betalar en stor del av sina skulder i rumänska leu medan det skrot företaget säljer prissätts i amerikanska dollar. Efter att ha öppnat ett multivalutakonto hos Ibanfirst, ett företag med tillstånd som betaltjänstföretag av Belgiens nationalbank, ingick det tre flexibla terminer den 17, 28 och 30 september 2021 som låste USD/RON-kursen till 4,20, 4,22 och 4,25 för belopp på upp till 3 miljoner USD, 3 miljoner USD och 4 miljoner USD. Från mars 2022 ställde Ibanfirst krav på marginalsäkerheter, för vilka Iulicris betalade 894 724 USD och 1 498 000 USD mellan den 9 mars och den 7 oktober 2022. Efter en nekad ettårig förlängning löpte kontrakten ut i november 2022, och i maj 2023 stämde Iulicris i Bryssel med yrkande att kontrakten skulle förklaras ogiltiga och att marginalbeloppen skulle återbetalas.

Domstolen bekräftar först att artikel 18.1 a i direktiv 2015/2366 omfattar mer än avistaväxling till dagskursEuropa: även avtal som låser växelkursen för en senare tidpunkt kan falla under valutatjänster som erbjuds som nära anknutna kringtjänsterEuropa. Men bestämmelsen reglerar inte sådana tjänster fullt ut och ensamt när de också faller inom direktiv 2014/65:s tillämpningsområdeEuropa. Att låta betalningsmålet segra över investerarskyddet bara för att ett instrument säljs tillsammans med en betaltjänst skulle underordna det ena direktivets mål det andras, vilket domstolen avvisar.

Om direktiv 2014/65 är tillämpligt avgörs av två filterEuropa, som det ankommer på den hänskjutande domstolen att prövaEuropa. För det första måste kontrakten vara finansiella instrumentEuropa: terminer och valutaderivat faller under punkt 4 i avsnitt C i bilaga I till direktiv 2014/65 enligt Banif Plus Bank-definitionen av terminskontrakt, om de inte undgår klassificering enligt artikel 10.1 b i delegerad förordning 2017/565Europa. Det undantaget kräver fyra kumulativa villkor: fysisk avveckling utom vid fallissemang eller uppsägning, minst en part som inte är en finansiell motpart, syfte att underlätta betalning för identifierbara varor, tjänster eller direktinvesteringar, samt att kontraktet inte handlas på en handelsplatsEuropa. För det andra är direktiv 2014/65 ändå inte tillämpligt när undantaget i artikel 2.1 c för tjänster som tillhandahålls tillfälligtEuropa gällerEuropa, såsom preciserat i artikel 4 i den delegerade förordningenEuropa: ett nära faktiskt samband som gör tjänsten underordnad huvudverksamheten, inget syfte att få en systematisk inkomst av den, och ingen marknadsföring av investeringsförmågan utom som redovisad bitjänstEuropa.

För betaltjänstföretag och gränsöverskridande betalningsfintechbolag är den praktiska poängen att ett betaltjänsttillstånd plus valutatillstånd inte i sig täcker valutaterminer och futures som säljs till företagskunderEuropa: varje produkt måste klara klassificeringstestet i artikel 10.1 b och, i annat fall, de tre tillfällighetsvillkoren i artikel 4, annars krävs MiFID-tillstånd som värdepappersföretagEuropa. Hedgande företag bör kontrollera motpartens tillståndsgrund för hedgen.

Den rättsliga grunden är artikel 18.1 a i direktiv (EU) 2015/2366, artikel 2.1 c och artikel 4.1.2 i direktiv 2014/65/EU samt artiklarna 4 och 10.1 b i delegerad förordning (EU) 2017/565.