Domstolen avslår PNB Bankas överklagande mot SRB-beslut

Den 5 november 2026Europa avslog domstolen (åttonde avdelningen) i sin helhet överklagandet från PNB Banka ASEuropa, ett lettiskt kreditinstitut, i mål C-74/24 PEuropa mot tribunalens dom av den 15 november 2023 (T-732/19)Europa. Tribunalen hade avslagit bankens talan om ogiltigförklaring av beslut SRB/EES/2019/131Europa från den gemensamma resolutionsnämnden (SRB) av den 15 augusti 2019Europa, genom vilket SRB beslutat att inte anta en resolutionsplan för PNB BankaEuropa. Domstolen förpliktade PNB Banka att bära sina egna rättegångskostnader samt ersätta SRB:s och Europeiska centralbankens (ECB) kostnader.

Den 15 augusti 2019 bedömde ECB att PNB Banka var fallerande eller sannolikt skulle fallera i den mening som avses i artikel 18.1 första stycket led a i förordning (EU) nr 806/2014Europa, och samma dag beslutade SRB att villkoren för en resolutionsplan inte var uppfylldaEuropa, genom att i artikel 1 föreskriva att PNB Banka inte ska försättas i resolutionEuropa. Den lettiska resolutionsmyndigheten Finanšu un kapitāla tirgus komisija begärde därefter konkursförfarande; Rigas stadsdomstol (Vidzeme) försatte banken i konkurs den 12 september 2019Europa, och ECB återkallade dess auktorisation med verkan från den 18 februari 2020Europa. En resolutionsplan kräver tre kumulativa villkor: institutet fallerar eller kommer sannolikt att fallera, ingen alternativ åtgärd från den privata sektorn eller tillsynsåtgärd skulle kunna förhindra fallissemanget inom rimlig tid, och resolutionsåtgärden är nödvändig i allmänintressetEuropa.

Domstolen avvisade SRB:s invändning om att överklagandet inte kunde tas upp till prövningEuropa. Ombudets fullmakt hade utfärdats av bankens styrelse innan konkursförvaltaren utsågs och var inte begränsad till förfarandet i första instans, så den omfattade även överklagandetEuropa, och förvaltaren ifrågasatte aldrig dess giltighet. I fråga om behörigheten erinrade domstolen om att unionsrättsakter presumeras vara rättsenliga tills de återkallas eller ogiltigförklaras, så att tribunalen fick förlita sig på ECB:s klassificering av banken som betydande den 1 mars 2019 medan överklagandet av klassificeringen ännu pågickEuropa, och inte var skyldig att vilandeförklara målet. SRB är behörig att anta ett bindande beslut att inte anta en resolutionsplan när villkoren i artikel 18.1 inte är uppfylldaEuropa, vilket bekräftar domen i målet ABLV Bank mot SRB (C-602/22 P); uttalandet i målet kommissionen mot SRB (C-551/22 P) om att SRB inte kan anta akter med självständig rättsverkan avser endast resolutionsplaner.

I fråga om rätten att bli hörd fann domstolen att tribunalen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpningEuropa. Ett beslut att inte anta en resolutionsplan går banken emot, så artikel 41.2 a i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna krävde att den hördes innan beslutet antogsEuropa. De kontakter tribunalen stödde sig på hade ägt rum inom ECB:s tillsyn, som är skild från förfarandet enligt artikel 18, och banken hördes aldrig i det förfarandetEuropa. Felet saknade dock verkanEuropa: ogiltigförklaring på grund av kränkt rätt att bli hörd kräver att sökanden konkret visar att förfarandet hade kunnat leda till ett annat resultatEuropa, vilket PNB Banka aldrig gjorde gällande vid någondera domstolenEuropa. Den första grunden, om bristande representation inför tribunalen, avvisades som oupptagbar eftersom den saknade den klarhet och precision som ett överklagande kräver; den andra grunden, om bristande motivering, ogillades dels som verkningslös, dels som oupptagbar.

Rättslig grund: artikel 18 i förordning (EU) nr 806/2014, artikel 41.2 a i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt mål C-74/24 P, som bekräftar ABLV Bank mot SRB (C-602/22 P).