Proposition definierar stadigvarande vistelse som 160 dagar, eller 120 två år

Sverige föreslår att ersätta en bedömningsbaserad prövning av obegränsad skattskyldighet med en räknad. En fysisk person som stadigvarande vistas i Sverige anses normalt sett vara obegränsat skattskyldig här, vilket innebär skattskyldighet för alla inkomster i Sverige och från utlandet. I dag finns ingen definition av stadigvarande vistelse i inkomstskattelagen (1999:1229), och bedömningen kan i många fall vara komplicerad att göra. Proposition 2025/26:306, överlämnad till riksdagen den 27 augusti 2026, föreslår därför att en definition införs i lagenRiksdagen.

Den föreslagna prövningen har två led. En vistelse är stadigvarande när den under ett kalenderår omfattar fler än 160 vistelsedagar, eller fler än 120 vistelsedagar om antalet vistelsedagar även under det närmast föregående kalenderåret översteg 120Riksdagen. Som vistelsedagar räknas bara dagar då vistelsen är förenad med dygnsvilaRiksdagen. Definitionen föreslås gälla vid tillämpning av samtliga bestämmelser i inkomstskattelagen där begreppet förekommer, och placeras i en ny 3 kap. 3 a §.

Förslaget fastställer också vilken period vistelsen omfattar, vilket har betydelse för hur inkomster fördelas över ett år. Är förutsättningarna uppfyllda endast under ett kalenderår ska vistelsen anses vara stadigvarande från och med den första vistelsedagen till och med den sista vistelsedagen under det kalenderåret. Är förutsättningarna uppfyllda under kalenderår i följd ska vistelsen anses vara stadigvarande från och med den första vistelsedagen det första av dessa kalenderår till och med den sista vistelsedagen det sista av dem.

Ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2027Riksdagen, och äldre bestämmelser gäller fortfarande vid bedömningen av om en vistelse har varit stadigvarande under tid före ikraftträdandet. Den övergångsregeln har betydelse för den vars närvaro sträcker sig över årsskiftet: tiden före 2027 bedöms alltjämt enligt nuvarande praxisbaserade synsätt, medan dagar från 2027 räknas enligt den nya definitionen.

För rådgivare flyttas det praktiska arbetet till dagräkning och underlag. Det andra ledet gör föregående års närvaro avgörande för den som återkommer regelbundet, och eftersom bara nätter i Sverige räknas bygger dagspendling i sig inte upp vistelsedagar. Arbetsgivare och enskilda behöver underlag som bär räkningen, eftersom utfallet avgör om beskattning sker enligt obegränsad skattskyldighet i inkomstskattelagen eller enligt reglerna för begränsat skattskyldiga.

Förslaget är en proposition och inte gällande rätt: det överlämnades av regeringen den 27 augusti 2026, undertecknat av Ulf Kristersson med Elisabeth Svantesson, Finansdepartementet, och riksdagen har ännu att besluta i frågan.

Rättslig grund är den föreslagna 3 kap. 3 a § inkomstskattelagen (1999:1229) i proposition 2025/26:306, med dess övergångsbestämmelser.