GA: ingen direkt effekt för undantag från skuldsanering (2019/1023)

Generaladvokat Jean Richard de la Tour har föreslagit att domstolen ska slå fast att EU-rättens företräde inte ålägger en nationell domstol att åsidosätta ett nationellt förbud mot skuldsanering även om det strider mot direktivet om rekonstruktion och insolvens, eftersom bestämmelserna i fråga inte kan tillämpas direktEuropa. I sitt förslag till avgörande av den 22 oktober 2026 i mål C-578/25 Ariez, efter en begäran om förhandsavgörande från Audiencia Provincial de Valladolid, drar han slutsatsen att varken artikel 20 eller artikel 23.2 i direktiv (UE) 2019/1023 är ovillkorlig och tillräckligt precis, så ingen av dem har direkt effektEuropa. Nationella myndigheter och domstolar måste ändå tolka sin nationella rätt i överensstämmelse med direktivets syfte så långt det är möjligtEuropa.

Begäran härrör från en gemensam insolvens där de insolventa makarna Oscar och Vanesa ansökte om eftergift av obetalda skuldförbindelser den 10 september 2024. Agencia Estatal de Administracion Tributaria (AEAT) motsatte sig eftergift för Oscar med stöd av artikel 487.1 andra stycket i texto refundido de la Ley Concursal (TRLC)Europa, eftersom ett slutligt beslut av den 4 januari 2016 hade förklarat honom subsidiärt ansvarig för skatteskulder i ett bolag han ledde. Bestämmelsen anger att en gäldenär som under de tio åren före ansökan om skuldsanering har omfattats av ett slutligt beslut om utvidgning av ansvaret inte kan få obetalda skuldförbindelser eftergivna. Förbudet bortfaller endast om gäldenären senast vid tidpunkten för ansökans ingivande har betalat alla skulder som omfattas av ansvaret fullt ut. Förstainstansrätten vägrade Oscar skuldsanering, och han överklagade.

Beloppen visar varför den hänskjutande domstolen prövar proportionaliteten. Efter realisation av makarnas tillgångar, inklusive deras bostad, återstod skuldförbindelser på 282,000 euros, 17,856.95 euros hade återbetalats under förfarandet, och endast 10,000 euros i skatteskulder kunde efterges under det lagstadgade taket, så att 20,547.19 euros i skatteskulder återstod att betala. Klaganden hävdar att AEAT blockerar hela eftergiften för att skydda högst 10,000 euros i skattefordringar trots hans goda tro, vilket han menar är oproportionerligt mot bakgrund av domstolens praxis i Corvan and Bacigan.

Generaladvokatens motivering bygger på direktivets uppbyggnad. Artikel 23.2 låter medlemsstaterna behålla eller införa begränsningar av skuldsanering under vissa väldefinierade och vederbörligen motiverade omständigheterEuropa, där exemplen inleds med ord motsvarande »såsom«, och skäl 80 bekräftar att ytterligare undantag inte är uteslutnaEuropa. Eftersom varje medlemsstat väljer vilka undantag den genomför, och eftersom den allmänna rätten till tillgång till minst ett saneringsförfarande enligt artikel 20 själv begränsas av dessa undantagEuropa, anser han att ingen av bestämmelserna uttrycker en skyldighet i ovillkorliga och entydiga ordalag som en domstol skulle kunna tillämpa direktEuropa. Han påminner om att domstolen redan i Corvan and Bacigan fastställde att förteckningen i artikel 23.2 är vägledandeEuropa, att ytterligare förbud är tillåtna när nationell rätt visar att de fullföljer ett legitimt allmänintresseEuropa, och att den nationella domstolen prövar deras proportionalitet utan att gå längre än vad som är lämpligt och nödvändigt. Förslaget till avgörande kallar dessa premisser diskutabla: det noterar att motstridig spansk rättspraxis snarare tyder på att en konform tolkning inte vore omöjligEuropa, men vidhåller att detta inte skapar direkt effektEuropa.

Den rättsliga grunden är artiklarna 20 och 23.2 i direktiv (UE) 2019/1023, artikel 487.1 andra stycket i Real Decreto Legislativo 1/2020 (TRLC) i dess lydelse enligt Ley 16/2022 samt artiklarna 3, 41.1 och 43.1 b i Ley 58/2003 General Tributaria.