European UnionEUR-Lex
Generaladvokat: äppeldistributör med genomsnittsavräkning är köpare
Innehåll över etikett avgör köparstatus, föreslår generaladvokaten; sextiodagarsfristen löper från leverans där endast aktören kan beräkna beloppet; domstolen har ännu inte avgjort.
By Taxxa AI OyPublished 19 November 2026
Industry: Partihandel med livsmedel, drycker och tobak
Den 19 november 2026Europa föreslog generaladvokat Andrea Biondi
Europa kriterier för när en livsmedelsdistributör är en köpare som omfattas av förbudet mot sena betalningar i jordbruks- och livsmedelskedjan
Europa, i mål C-592/25. Innehållet väger tyngre än avtalets etikett: En aktör som tar emot varorna och beslutar om vidareförsäljning i stället för producenten, och som är skyldig producenten priset, är en köpare även om papperet säger kommission
Europa. När det skyldiga beloppet beror på åtgärder som endast aktören utför löper sextiodagarsfristen från leverans, inte från slutavräkningen
Europa. Han överlämnar båda svaren till domstolen för förhandsavgörande.
Begäran från Oberlandesgericht Wien som kartelldomstol härrör från ett bötesärende från Bundeswettbewerbsbehörde mot Aroma Obst GmbH, en österrikisk äppeldistributör mellan producenter och livsmedelshandlare. Aroma Obst tar emot äpplen vid skörd, lagrar dem efter sort och kvalitet och säljer enbart på sort och kvalitet, medan producenterna inte deltar i förhandlingarna med detaljhandeln. Den betalar förskott; saldot följer först när alla äpplen av en sort sålts, till säsongens genomsnittliga vidareförsäljningspris minus kostnader på cirka 25 till 27 cent per kilogram. Ett skördeformulär med rubriken köpeavtal föreskriver ändå avräkning på kommissionsbasis. För leveranser 2022 begär myndigheten böter för att två små producenter betalats fullt ut först mer än sextio dagar efter leveransperiodens utgång eller efter leveransEuropa, enligt österrikiska regler med böter upp till 500 000 euro.
I köparfrågan föreslår generaladvokaten ett självständigt unionsrättsligt måttEuropa. Köpare är den aktör till vilken varorna levereras och som beslutar om deras försäljning i stället för leverantören, särskilt till vem, när och till vilket pris, och som är skyldig leverantören priset
Europa. Inte köpare är den som säljer för leverantörens räkning där leverantören behåller den faktiska befogenheten, även om outnyttjad, att ge instruktioner om dessa beslut, och aktören redovisar enskilda försäljningar och betalar ut intäkten
Europa. Avtalets namn, äganderättsförbehåll, lagrings- och försäljningstjänster, returnering av osålda varor, gemensamt intresse av ett högt vidareförsäljningspris och prisrisk hos leverantören utesluter inte i sig köparstatus
Europa. Gränsfall kräver en samlad bedömning av befogenheter över varor och kunder, riskfördelning, ersättningsform och frågan om aktören är skyldig priset eller ska redovisa enskilda försäljningar och betala ut intäkten.
Sammanläggning av intäkten till ett genomsnittspris talar för köp snarare än kommissionsavräkning för enskilda försäljningarEuropa; prisrisk hos producenterna och kostnadsbaserad ersättning talar åt andra hållet men är inte avgörande
Europa. Den hänskjutande domstolen måste klarlägga vad som händer med osålda äpplen och sorteringsavdragen.
Om fristens början fastställer köparen det belopp som ska betalas när leverantören inte själv kan räkna ut det, eftersom det beror på åtgärder som endast köparen utför eller uppgifter som endast köparen har, såsom sortering, det pris köparen ensam avtalar med sina kunder eller avdrag för självfatsställda kostnaderEuropa. Fristen löper då från utgången av den avtalade leveransperioden vid regelbundna leveranser eller annars från leveransdagen
Europa och kan inte skjutas upp till vidareförsäljning eller slutavräkning
Europa; förskott gör inte ett försenat saldo punktligt. Marknadsföljande prisformler och värdedelningsklausuler i den mening som avses i artikel 172b i förordning (EU) nr 1308/2013 förblir möjliga
Europa. Om leveranserna är regelbundna ankommer på nationell domstol, liksom efterlevnaden leverans för leverans.
Rättslig grund: Artikel 2.2 och artikel 3.1 a i direktiv (UE) 2019/633Europa samt artikel 172b i förordning (EU) nr 1308/2013 om värdedelningsklausuler.
Distributörer som reglerar producenter på genomsnittspriser efter vidareförsäljning bör pröva om de agerar som köpare och lägga upp betalning inom sextio dagar från leverans eller leveransperiodens utgång i stället för att invänta slutavräkningen.