AG: förlustbolag behåller utländsk skatt till senare vinster

Generalanvokaten Rimvydas Norkus föreslog den 5 november 2026, i sitt förslag till avgörande i mål C-546/25Europa (Beteiligungsgesellschaft mot Finanzamt B) på hänvisning från Bundesfinanzhof, följande: artikel 4.1 andra strecksatsen i direktiv 90/435/EEG hindrar ett definitivt vägrande att avräkna grekisk skatt på grekiska utdelningar som ett tyskt moderbolag fått under förlustår, där dessa utdelningar minskat dess förlustavdrag och senare ger tysk skattEuropa; och moderbolaget kan åberopa bestämmelsen direkt inför nationella domstolar där en konform tolkning av nationell rätt är omöjlig.

Det tyska bolaget SA var ensam aktieägare i det tyska bolaget C SA fram till deras fusion 1997; C SA innehade 76,8 % av det grekiska bolaget AE, och SA:s andel nådde 93,1 % 1999. Båda tyska bolagen gick med förlust, SA 1993–2001 och C SA 1993–1996. De i Grekland beskattade grekiska utdelningarna lades till det tyska skatteresultatet, som förblev negativt, och minskade därmed förlustavdragenEuropa; Tyskland vägrade all avräkning av den grekiska skatten, vare sig under mottagningsåren 1997–1999 eller 2002, SA:s första vinstårEuropa. Tysk rätt medgav avräkning endast utdelningsåretEuropa, och det grekisk-tyska dubbelbeskattningsavtalet avräknade 30 % av bruttoutdelningarna.

I den första frågan är taket i artikel 4.1, som begränsar avräkningen till beloppet för motsvarande inhemska skatt, ett beloppstak, inte en tidsgränsEuropa: det kräver varken återbetalning förluståretEuropa eller avräkning utöver motsvarande inhemska skattEuropa, den gräns som domstolen bekräftat för avräkningsmetoden i FII, Accor och Haribo. Men där utdelningarna i verkan beskattas senare, via det minskade förlustavdraget, måste avräkningen kunna följa den uppskjutna effektenEuropa, eftersom avräkningen är korrelatet till beskattningen av utdelningarna. Generaladvokaten överför undantagsmetodens praxis, Cobelfret, KBC Bank och Brussels Securities, som ser till konkret skatteeffekt snarare än formella lättnadsmekanismer, till avräkningsmetoden: den nationella annualitetsprincipen kan inte spärra in lättnaden i ett förlustår medan utdelningarnas börda sträcker sig över flera årEuropa, och den praktiska verkan förbjuder att behålla nackdelen över perioder medan lättnaden begränsas till en där den nödvändigtvis blir verkningslösEuropa.

I den andra frågan är skyldigheten, när Tyskland väl valt avräkningsmetoden, ovillkorlig och tillräckligt preciseradEuropa, enligt Becker, Marks & Spencer och Cobelfret: utdelningar får beskattas, men dotterbolagets skatt på samma vinster måste avräknas upp till motsvarande inhemska skattEuropa. Avräkningsöverföringen är ingen ny fristående förmån utan den nödvändiga form avräkningen enligt artikel 4.1 tar när motsvarande inhemska skatt uppstår först senareEuropa; den nationella domstolen måste bortse från blockeringsregelnEuropa. Direkt effekt grundar varken rätt till återbetalning av överskjutande utländsk skatt eller avräkning som överstiger den inhemska skatten på de aktuella utdelningarna, eller nödvändigtvis en återbetalning förluståretEuropa.

På domstolens begäran behandlar förslaget endast de två första frågornaEuropa; etableringsfrihetsfråganEuropa och frågan om indirekt, via det fusionerade inhemska dotterbolaget mottagna utdelningarEuropa förblir öppna. Förslaget är att besvara båda frågorna jakande, varje gång begränsat till motsvarande inhemska skatt som utdelningarna gerEuropa.

Rättslig grund: artikel 4.1 andra strecksatsen i direktiv 90/435/EEG.