European UnionEUR-Lex
Domstolen återupprättar Condors omstruktureringsstöd
Domstolen upphävde ogiltigförklaringen av Condor-stödet: statens andel i framtida värdestegring krävs endast om eget kapital återstår efter att befintliga investerare burit förlusterna.
By Taxxa AI OyPublished 5 November 2026
Condor Flugdienst GmbH (”Condor”) överklagade tribunalens dom av den 8 maj 2024, Ryanair mot kommissionen (Condor; omstruktureringsstöd) (T-28/22), genom vilken tribunalen hade ogiltigförklarat kommissionens beslut C(2021) 5729 final av den 26 juli 2021 om statligt stöd SA.63203 till Condor. I mål C-505/24 P, med stöd av kommissionen och Tyskland, upphävde domstolen (tredje avdelningen) den domen den 5 november 2026Europa, avgjorde själv tvisten och ogillade Ryanairs talan i sin helhet
Europa: Ryanair ska bära sina egna kostnader och ersätta Condors, kommissionens och Tysklands kostnader i överklagandet.
Den godkända åtgärden bestod av två delar: ändrade villkor för de statligt garanterade covid-19-lånen 2020 på 550 miljoner euro samt en nedskrivning av 90 miljoner euro av den skulden, och en nedskrivning av 20,2 miljoner euro i ränta, efter att kommissionen funnit en överkompensation för pandemin på 91,745 miljoner euro, plus ränta. Attestor Ltd, vars förvärv av Condor var villkorat av stödet, tillförde 450 miljoner euro till omstruktureringen mot 321,18 miljoner euro i stöd, så att dess egna bidrag ensamt nådde 77 % av omstruktureringsfinansieringen, över tröskeln på 50 % i punkt 64 i riktlinjerna för omstruktureringsstöd.
Domstolen bekräftade först tribunalen om punkt 67:s räckvidd: kravet på att stöd som stärker mottagarens egna kapital ska ge staten en rimlig andel i framtida värdestegring gäller allt sådant stöd, inklusive partiell nedskrivning av skuld, inte bara kapitaltillskott. Ordvalet, den gemensamma underavdelningen om bördefördelning och målet att motverka moral hazard pekar alla åt samma håll; kommissionen är bunden av sina egna riktlinjer och kan inte åberopa att dess snävare tolkning blott var rimlig, och undantaget i punkt 68 avser endast punkt 66.
Men domstolen biföll Condors andra grundEuropa: kravet på andel i framtida värdestegring gäller endast om eget kapital återstår efter att befintliga investerare – tidigare aktieägare och i förekommande fall efterställda borgenärer – burit förlusterna
Europa. Kommissionen hade i skäl 135 i sitt beslut noterat att Condors tidigare moderbolag Thomas Cook, under avveckling, förlorade hela värdet av sitt aktieinnehav utan andel i framtida uppsida, medan borgenärerna skrev ned nästan alla sina fordringar, och i skäl 136 funnit att bördefördelningen var lämplig. Den bedömningen besvarade implicit men nödvändigtvis punkt 67: utan eget kapital att dela krävdes ingen ytterligare prövning, så kommissionen hyste inga tvivel som förpliktade den att inleda det formella granskningsförfarandet enligt artikel 108.2 FEUF. Den sammanhängande kritiken av kalibreringen av åtgärderna mot snedvridning av konkurrensen, byggd på hänvisningen i skäl 150 tillbaka till skäl 135, föll med den.
Domstolen avvisade därefter Ryanairs övriga invändningar: motiveringen om flottminskningen var tillräcklig, påståendet att principen om engångsstöd (”one time, last time”) omfattade hela Attestor-gruppen var obestyrkt spekulation, och passagen om stöd till konkurrerande flygbolag avsåg flottminskningen, inte själva stödet. Enbart selektivitet kan inte kränka icke-diskriminering eller friheten att tillhandahålla tjänster och etableringsfriheten, eftersom den är inneboende i statligt stöd och valet av stödmottagare var oskiljaktigt förbundet med åtgärdens syfte; kommissionen är inte heller skyldig att uttryckligen motivera varje unionsrättslig princip i ett beslut att inte göra invändningar. Överklagandet kunde tas upp trots att kommissionen under tiden antagit beslut (EU) 2025/2178 om samma stöd, vilket inte läkte det ogiltigförklarade beslutet retroaktivt. Ryanair ersätter även kommissionens kostnader i första instans; Tyskland och Condor bär sina egna kostnader i det förfarandet.
Rättslig grund: artikel 107.3 c och artikel 108 FEUF samt punkterna 61–70 i riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av icke-finansiella företag i svårigheter.
En medlemsstat som anmäler omstruktureringsstöd i form av nedskrivning av skuld bör dokumentera att befintliga aktieägare och efterställda borgenärer burit förlusterna fullt ut, och visa varför ingen ytterligare bedömning enligt punkt 67 behövs.