Domstolen upphäver ECB:s återkallelse av korttidsavtal utan uppsägning

Tribunalen upphävde Europeiska centralbankens beslut av den 14 mars 2024 att återkalla ett korttidsanställningsavtalEuropa från en tidigare praktikant innan hon hade tillträtt sin befattningEuropa och ålade ECB att betala rättegångskostnaderna. Tionde avdelningen fann att när avtalet väl hade ingåtts giltigt genom ömsesidig överenskommelse den 29 januari 2024Europa, omfattades dess upphörande av uppsägningsvillkoren i Conditions of Short-Term Employment (CoSTE) och Rules for Short-Term Employment (RfSTE)Europa, så att banken skulle iaktta den en-månads uppsägning som krävs enligt artikel 16 i CoSTEEuropa, då grovt tjänstefel inte gjordes gällande.

Tvisten uppstod efter att sökanden, praktikant från den 15 mars 2023 till den 14 mars 2024 inkvarterad i en ECB-bostad i Frankfurt, hade accepterat ett ettårigt korttidsavtal löpande från den 15 mars 2024 till den 13 mars 2025. I februari 2024 anklagade bostadschefen henne för att upprepade gånger ha tagit andra boendes kläder från det gemensamma tvättrummet, ålade henne att återlämna plaggen dagen efter och att lämna bostaden senast den 16 februari 2024, senare framflyttat till den 20 februari 2024, och hennes mor återlämnade kläder som påträffats i hennes bostad medan hon var utomlands. Den 8 mars 2024 aviserade ECB att den skulle återkalla avtalet utan uppsägning på grund av ett brott i förtroendeförhållandet, gav fem dagar för skriftliga synpunkter och återkallade därefter avtalet genom det angripna beslutet av den 14 mars 2024, innan sökanden hade tillträttEuropa, för ett beteende som visade brist på omsorg och medvetenhet om att skilja egna tillhörigheter från andra gästers tillhörigheter.

Vad gäller upptagande till prövning omklassificerade tribunalen talan till en talan enligt artikel 270 FEUF och artikel 50a i Statute of the Court of Justice of the European Union och inte artikel 263 FEUF. Den godtog ett ursäktligt misstag beträffande det outnyttjade förfarandet för klagomål: själva det angripna beslutet hade hänvisat till artikel 263 FEUF, och artikel 1 a i CoSTE definierar en korttidsavtalsanställd som en person som har undertecknat ett avtal och tillträtt, så att sökanden ursäktligt kunde tro att hon fortfarande var praktikant utanför klagoförfarandet. Misstaget befriade henne från skyldigheten att uttömma förfarandet enligt artikel 33 i CoSTE och del 7 i RfSTE.

I sak behövde endast den första grunden avgöras. ECB gjorde gällande att sökanden fortfarande var praktikant den 14 mars 2024, att RfSTE inte gäller för praktikanter, att inget anställningsförhållande ännu hade trätt i kraft och att den kunde återkalla avtalet analogt med principen om brott i förtroendeförhållandet i EU-institutionernas anställning. Tribunalen avvisade varje led: ECB-personalens anställning är avtalsrättslig, ömsesidig enighet om alla väsentliga delar den 29 januari 2024 etablerade förhållandetEuropa, och rättspraxis, däribland Murariu v EIOPA (F-116/14), bekräftar att ömsesidig överenskommelse markerar avtalsförhållandets början. En motsatt läsning skulle lämna den svagare avtalsparten oskyddad, och praktiska argument håller inte eftersom artikel 2.1.4 i RfSTE låter Human Resources befria en anställd från faktisk tjänstgöring under uppsägningstiden.

För praktiker är domen operationell: en institution bunden av ett ingånget korttidsavtal kan inte kringgå artikel 16 i CoSTE och artikel 2.1 i RfSTE genom att kalla upphörandet en återkallelse före ikraftträdandet, ens en dag före startdatumetEuropa. Ett brott i förtroendeförhållandet kan grunda uppsägning men befriar inte från en-månads uppsägningen där grovt tjänstefel inte åberopasEuropa. Den första grundens framgång avslutade målet. Den rättsliga grunden står i en enda avslutande mening: domen tillämpar artikel 16 i CoSTE och artikel 2.1 i RfSTEEuropa med artikel 134.1 i Rules of Procedure om kostnader.