EU-medel kan inte motivera ex parte-hävning av överprövningsstopp

En portugisisk regel som låter domstolen häva den automatiska suspensiva verkan av ett överklagat tilldelningsbeslut inom 48 timmar och utan att höra klagandenEuropa är oförenlig med rättsmedelsdirektivet, även där syftet är att rädda europeiska medelEuropa. Artikel 2.3–2.5 i rådets direktiv 89/665/EEG, läst mot bakgrund av artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, utesluter en sådan ordningEuropa, fastslår domstolen (andra avdelningen) i de förenade målen C-266/25 och C-267/25Europa.

Målen gäller två tilldelningar från EDIA – Empresa de Desenvolvimento e Infra-estruturas do Alqueva, S.A., vardera beslutad den 23 december 2024, för flytande solcellsanläggningar vid pumpstationer i Portugal: Álamos-stationen i mål C-266/25 och S. Pedro- och S. Matias-stationerna i mål C-267/25. I-Sete – Inovação, Soluções Económicas e Tecnologias Ecológicas, Lda. överklagade båda tilldelningarna till Tribunal Administrativo e Fiscal do Porto. EDIA uppger att Europarådets utvecklingsbank finansierar de två kontrakten med totalt 45 miljoner EUR på villkor att de är slutförda senast den 31 december 2025, så att en upprätthållen suspension skulle kunna kosta denna europeiska finansiering.

Den hänskjutande domstolen frågade om artikel 2d i direktiv 89/665 om verkningslöshet hos ingångna avtal. Domstolen omformulerar frågan: Inget avtal har ingåtts — I-Sete angriper själva tilldelningsbesluten — tvisten är därför prekontraktuell och regleras av artikel 2, inte artikel 2d.

Enligt portugisisk rätt suspenderar ett brådskande överklagande av en tilldelning för ett europeiskt finansierat projekt, som väcks inom 10 arbetsdagar efter underrättelsen om tilldelningen till alla anbudsgivare, automatiskt den överklagade rättsaktenEuropa. Men därefter kan den upphandlande myndigheten begära att domstolen, utan att först höra motparten, provisoriskt häver suspensionen mot summarisk bevisningEuropa. Domstolen ska bevilja det inom 48 timmar endast på två kumulativa villkor: att 10-dagarsfristen har löpt ut och att det finns en risk för förlust av europeiska medelEuropa — presumerad så snart myndigheten bifogar ett dokument som visar att kontraktet ingår i ett finansierat projektEuropa. Klaganden har därefter fem dagar på sig att begära bibehållande, men endast genom att visa att dessa två villkor inte var uppfylldaEuropa.

Denna ordning ersätter en automatik med dess motsats. Den låter myndigheten utnyttja den tillfälliga hävningen för att underteckna avtalet, trots att artikel 2.3 förbjuder ingående innan överprövningsinstansen har avgjort. Klagandens enda svar är, med domstolens ord, en probatio diabolica — att bevisa ett negativum mot två lätt uppfyllda villkor — medan domstolen själv saknar utrymme för skönsmässig bedömning i det interimistiska skedetEuropa.

Den senare kontradiktoriska avvägningen enligt artikel 25-A.6–25-A.8 i upphandlingslagen kan inte bota detta, eftersom sökanden inte har någon garanti att nå så långt. Rätten till ett effektivt rättsmedel kräver att interimistdomstolen själv väger alla berörda intressen innan den häver skyddetEuropa — direktivets artikel 2.5 är dess konkreta uttryck i upphandlingar, som förlikar den förbigångna anbudsgivaren med myndigheten och den valda anbudsgivaren. En ren risk för förlust av medel kan inte systematiskt tippa denna avvägning till myndighetens fördelEuropa, eftersom avskärmning av varje EU-finansierad tilldelning från suspension skulle kunna välsigna olagliga tilldelningar och samtidigt tillfoga klagande irreparabel skada. Åtgärden ingriper därför i själva kärnan i artikel 47-rättenEuropa, så att ingen proportionalitetsbedömning kan rädda den.

Rättslig grund i en mening: artikel 2.3–2.5 i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989, i dess lydelse enligt direktiv 2014/23/EU, läst mot bakgrund av artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.