AG: automatiska avslag på betalningsalternativ kan bryta mot GDPR-förbudet

Generaladvokat Laila Medina har föreslagit att en vägran att låta en kund välja faktura- eller delbetalning enbart på grundval av en automatiserad kreditvärdighetsbedömning kan omfattas av GDPR:s förbud mot enbart automatiserade beslut — men endast där vägran kan hindra att köpeavtalet ingås överhuvudtagetEuropa. I sitt förslag till avgörande av den 15 oktober 2026 i Case C-568/25, efter en begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen, Österrike), föreslår hon svar på tre frågor om Article 22(1) och Article 22(2)(a) i Regulation (EU) 2016/679; domstolen själv har ännu inte avgjort måletEuropa.

Tvisten gäller postorderföretaget Universal Versand, som tar emot tiotusentals österrikiska beställningar i månaden, varav omkring 90 % med delbetalning eller faktura som villkor. Innan företaget medger sådana villkor gör det en automatiserad solvenskontroll som kombinerar intern poängsättning av fallissemangsrisk med, för nya kunder, en förfrågan till ett externt kreditupplysningsföretag. Okända kunder vägras direkt; kända kunder får en färgkodad signal, där rött betyder automatisk vägran och gult en manuell databaskontroll, och vägrade kunder kan begära manuell omprövning. Konsumentföreningen Verein für Konsumenteninformation hävdar systematiska överträdelser av Article 22 GDPR; företaget förnekar betydande effekter och åberopar avtalsnödvändighet.

På den första frågan föreslår generaladvokaten ett villkorat jaEuropa. Article 22(1) kräver tre kumulativa villkor — ett beslut, som enbart grundas på automatiserad behandling inbegripet profilering, med rättsliga eller liknande betydande effekter — och endast det tredje är omtvistat. Huruvida en vägran av dessa villkor uppfyller det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma, med vägledning av domen SCHUFA Holding (Scoring) (Case C-634/21): där räknades ett automatiskt genererat sannolikhetsvärde som ett beslut med betydande påverkan, eftersom bankerna stödde sig på det så starkt att ett lågt värde nästan systematiskt ledde till avslag på lånet. Analogin beror delvis på om avtal med fakturabetalning räknas som konsumentkredit — Directive 2008/48/EC kan undanta dem enligt Article 2(2)(f), även om Österrike fick behandla dem som sådana — men även utan det kan kunder som inte kan betala i förskott med de påtvingade alternativen (kreditkort eller PayPal) inte ingå köpet alls, jämförbart med ett vägrat lån.

För undantaget för avtalsnödvändighet i Article 22(2)(a) föreslår förslaget det stränga tvåstegstestet från praxis om Article 6(1)(b)Europa: bedömningen måste vara objektivt oundgänglig för avtalets huvudändamål — här att överlåta varor mot betalning, där erbjudandet av en lämplig betalningsmetod säkerställer fullgörandet — utan att något mindre ingripande fungerande alternativ finns. Det kräver att ett objektivt samband visas mellan avtalets ändamål och solvensbedömningen, och att de insamlade uppgifterna är objektivt lämpliga och strikt nödvändiga för den enligt principen om uppgiftsminimering i Article 5. Vilka uppgifter som samlades in, varför, och deras lämplighet måste styrkas av företaget enligt ansvarsprincipen i Article 5(2).

På den tredje frågan kräver undantaget att själva det automatiserade beslutet — inte bara ett beslut — är nödvändigtEuropa: den bestämda artikeln (“the decision”) syftar tillbaka på det enbart automatiserade beslutet i Article 22(1), vilket bekräftas av skäl 71 och den restriktiva tolkning som ska tillämpas på undantag. Kommersiell bekvämlighet ensam räcker inte: ordervolymer, kundernas förväntan på ett omedelbart svar i onlinekassan och företagsekonomiska besparingar beaktas endast om det objektivt visas att de gör automatiseringen oundgänglig — till exempel där mänsklig granskning vore praktiskt taget orealistisk med tanke på datavolymerna. Ett pågående förslag från kommissionen om ett digitalt omnibuspaket som skulle klargöra denna punkt kan inte påverka tolkningen, eftersom det inte har trätt i kraft.

Rättslig grund: Regulation (EU) 2016/679, Articles 4(4), 5, 6(1)(b) och 22; AG:s förslag till avgörande av den 15 oktober 2026 i Case C-568/25; dom av den 7 december 2023 i Case C-634/21.