EU-domstol beordrar bredare tillgång till skatteuppförandekodens papper

Kommissionen avgränsade felaktigt en forskares begäran om handlingar om EU:s uppförandekod på företagsskatteområdet till 31 handlingarEuropa och måste ge fullständigare tillgång till tre mötesrapporterEuropa. Den 11 november 2026 ogiltigförklarade tribunalen delvisEuropa kommissionens avslagsbeslut av den 28 november 2024Europa, i mål T-132/25Europa, men fastställde maskningen av medlemsstaternas akronymer i övriga ”flash”-mötesrapporterEuropa.

Sökanden, en Amsterdamprofessor som forskar om uppförandekoden, begärde den 30 maj 2023 samtliga kommissionens handlingar för 2019–2023 i fyra omgångar: reformen av koden och dess övervakningsgrupp; riktlinjenotiser; undantagsordningar för utländska inkomster; samt flashrapporter från uppförandekodgruppen, arbetsgruppen för direkt beskattning och högnivågruppen. Efter utbyte om en godtagbar lösning enligt artikel 6.3 i handlingsoffentlighetsförordningen behandlade kommissionen endast reformomgångenEuropa – 31 handlingar, 30 utlämnade och en helt vägradEuropaEuropa, med medlemsstaternas akronymer maskade i flashrapporternaEuropa. Det bekräftande beslutet från november 2024 vidhöll den linjen.

Att börja med en omgång är inte samtycke till att släppa resten, slog tribunalen fastEuropa: sökanden begärde upprepade gånger ett samrådsmöte och vägrade att skära 31 handlingar till 22, och tystnad som svar på kommissionens e-post den 7 juli 2023 kunde inte räknas som tyst acceptansEuropa – artikel 6.3 kräver ett verkligt bilateralt utbyteEuropa och saknar mekanism för tyst acceptansEuropa. Kommissionen fick inte heller avgränsa begäran ensidigtEuropa: det tredje av de tre kumulativa villkoren var inte uppfylltEuropa, eftersom beslutet aldrig förklarade varför taket på 31 handlingar var det alternativ som, utan att medföra en orimlig arbetsbörda, förblev mest gynnsamt för sökandenEuropa. Att hänvisa sökanden till nya begäranden för resten är inte ett sådant alternativEuropa – det lägger till steg och tänjer de tvingande beslutsfristerna – och tidigare begäranden saknar betydelse för bedömningen av den aktuella begäran. De 30 utlämnade handlingarna omfattade 127 sidor, en begränsad daglig granskningsbörda, och kommissionen kvantifierade varken den undanhållna handlingen eller de åberopade samråden med tredje parter och interna stegen.

I fråga om akronymerna gav tribunalen kommissionen rätt för de flesta rapporternaEuropa. Att tillskriva medlemsstater ståndpunkter skulle låta skattebetalare kartlägga konvergens och divergens om samarbetet på direktbeskattningsområdet och anpassa sig – inklusive genom omlokalisering – och skulle kunna lamslå gruppens arbete mot skadlig skattekonkurrens. Tribunalen fastställde avslaget på den grundenEuropa. Enligt undantaget för finans- och penningpolitiken har institutionen ett vidsträckt utrymme för skönsmässig bedömning under begränsad prövningEuropa. Men tre rapporter – undergruppens och gruppens möten den 24 oktober 2022, högnivåvideokonferensen den 25 november 2021 och gruppens videokonferens den 22 november 2021Europa – innehåller endast allmänna transparens- och övergångssynpunkterEuropa, så tribunalen ansåg att kommissionen felaktigt åberopat undantaget för dessa handlingarEuropa. Partiellt utlämnande av endast samtyckande staters akronymer avslogs med rättaEuropa: alla 27 stater deltogEuropa, så att publicera 24 akronymer indirekt skulle avslöja de tre motståndarnaEuropa.

2024 års beslut ogiltigförklaras i fråga om avgränsningen av begäran och vägran av full tillgång till de tre rapporternaEuropa, och talan ogillas i övrigtEuropa; kommissionen ska bära sina egna kostnader och hälften av sökandens kostnader. Målet avgjordes utan muntlig förhandling, med nederländska som rättegångsspråk.

Rättslig grund: tribunalens dom av den 11 november 2026, Nouwen mot kommissionen, T-132/25Europa, om förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till handlingarEuropa.