EU-domstol nekar retroaktiv reseersättning för personal med ursprung utanför EU

EU-tjänstemän och anställda vars ursprungsort ligger utanför unionen kan inte använda Dumitrescu-domen från 2024 för att öppna sina årliga resetillägg för 2014–2023 på nyttEuropa. Den 11 november 2026Europa ogillade tribunalen i sin helhet talanEuropa från sex tillfälligt och kontraktsanställda i mål T-193/25Europa : kommissionen var inte skyldig någon retroaktiv korrigering av de schablonbelopp som betalats enligt den sedan dess underkända huvudstadsregelnEuropaEuropa.

Sökandena – portugisiska, franska och nederländska medborgare stationerade i Bryssel med ursprungsorter i Pretoria, Johannesburg, Douera i Algeriet, Mexico City och Bujumbura – fick sitt årliga resetillägg beräknat, från personalreformen 2014, på avståndet till det egna landets huvudstad i stället för till ursprungsorten: Bryssel–Lissabon eller Bryssel–Paris, och för den nederländska sökanden Bryssel–Amsterdam, under 200 km och därmed utan utbetalning. Dessa beräkningar dök först upp i deras lönebesked från juni 2014 – och för en av dem juni 2017 – som ingen av dem överklagade. Efter att domstolen i april 2024Europa slagit fast att huvudstadsregeln godtyckligt särbehandlade tjänstemän med ursprung utanför EUEuropa, ställde kommissionen från 2024 om alla till ursprungsavståndEuropa, vilket syns i lönebeskeden från juni 2024.

En godtagd invändning om rättsstridighet verkar endast mellan parterna i den berörda tvistenEuropa, erinrade tribunalen: den kan inte åberopas av dem som låtit fristen löpa ut mot beslut som fattats enligt den underkända bestämmelsenEuropa, och en allmän framåtriktad ändring av administrativ praxis öppnar inte retroaktivt situationer som fastställts genom slutliga beslutEuropa. Inte heller diskriminerade omläggningen 2024Europa: sedan 2024 får varje tjänsteman tillägget beräknat på ursprungsavståndEuropa, så ingen särbehandling kvarstår, och för 2014–2023 behandlades alla tjänstemän likaEuropa – sökandena medgav själva att parterna i Dumitrescu inte var jämförbara. Utan korrigeringsskyldighet och utan diskriminering behövde rättssäkerhetsgrunden inte prövas, och berättigade förväntningar brastEuropa i avsaknad av varje preciserad, ovillkorlig försäkran från behörig källa.

Också omsorgspliktsgrunden föllEuropa: att ett krävt belopp är litet för institutionen men betydelsefullt för tjänstemannen skapar i sig ingen rätt till betalning, och besparingssträvanden kränker i sig inte skyldigheten att väga tjänstemannens intressen. Skadeståndsyrkandet föll med ogiltighetstalanEuropa, och sökandena ska bära sina egna kostnader samt kommissionens; parlamentet och rådet, som intervenerade till stöd för kommissionen, bär sina egna. Målet förhandlades den 5 maj 2026, med franska som rättegångsspråk.

Rättslig grund: tribunalens dom av den 11 november 2026, IH m.fl. mot kommissionen, T-193/25, efter domstolens dom av den 18 april 2024, DumitrescuEuropa, C-567/22 P–C-570/22 P.